Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Josef - Jesusbarnets plastpappa!

Annons

Berättelsen om Maria och ängeln blir lätt alltför gullig och bokmärkesaktig. Ibland målar vi upp händelsen som om hon bara känner lycka, tacksamhet och utvaldhet. Men egentligen blir förstås den unga flickan skräckslagen. Dels över ängelns blotta närvaro i sig (alla änglar får i bibelns berättelser börja med att lugna människorna och säga att de inte ska vara rädda) dels över hans budskap.

Hon får beskedet att hon väntar barn, Guds barn. Att bli gravid utanför äktenskapet innebär för den tiden och kulturen katastrof och förmodligen både hennes och barnets undergång. Och hur ska hon bli trodd? Vilka föräldrar är benägna att tro sin dotter när hon kommer hem och berättar att hon väntar barn och att det var en ängel?

För att inte tala om Josef, hennes fästman. Det klart att hans första tanke är att det kommit en annan man emellan. Förmodligen blir han svartsjuk och är i berättelsen beredd att förskjuta henne. Att det senare kommer en ängel även till honom gör kanske att han veknar. Eller så tar han Maria till sig av kärlek. Därför att han inte uthärdar att se hennes undergång som en följd av hans bortvändhet.

Så Josef ingår så småningom äktenskap med Maria och tryggar hennes och barnets situation åtminstone tillfälligt. Men efter bara några dagar tvingas familjen på flykt och lever sedan som flyktingar i ett annat land under flera år innan de kan återvända till sitt hem och sin släkt.

Jesusbarnet får i Josef en låtsaspappa eller plastpappa som vi ibland säger. Dess-utom får Maria och Josef flera barn och Jesus får därigenom halvsyskon, både systrar och bröder. En utomäktenskaplig graviditet och så småningom en plastpappa och halvsyskon, svartsjuka, livsfara och utsatthet och ett liv som flyktingar.

Sådan ser "den heliga familjen" ut som vi ibland kallar dem i vår kristna tradition. Nu tror jag att alla familjer är heliga. Men det kan ändå vara värt att lyfta fram Jesu familj och hur den egentligen såg ut. Skrapa av den värsta sockerglasyren som hamnat över berättelsen och se på den med klara och mänskliga ögon. Då kommer berättelsen närmare oss i våra liv.

Och den kan berätta något viktigt för oss både om vad som är heligt, om hur Gud handlar och är, om familjeliv och om livet över huvud taget. Vi har ofta en ganska trång syn på varandra och på det gudomliga. Den behöver ständigt vidgas för att inte gro igen eller grumlas genom för mycket glitter och gullighet eller rädsla och fördomar.

INGA-LILL ÖRNERFORS MODIN ÄR PRÄST OCH POET BOSATT I HEDEMORA ORDVISOR@SPRAY.SE

Mer läsning

Annons