Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jens Runnberg: De feta hundarna i SVT gör ingenting för Sveriges demokrati

Annons
Ovärdigt SVT. Foto: Magnus Liam Karlsson

Som väntat går regeringen vidare med dslutsatserna i public service-kommittén. Den i vår tid anakronistiska TV-licensen ersätts med en särskild skatt som kan träda i kraft redan den 1 januari 2019 och kulturminister Alice Bah Kuhnke beskrev propositionen häromdagen:

"När vi betalar för public service då investerar vi i vår demokrati" (Dagens Nyheter, 180412)

De stora orden brukar ofta åtfölja beskrivningar av public services betydelse och public service är också mycket viktigt och har en särskild roll i allmänhetens tjänst.

Förtroendet för och användningen av public services utbud är ännu högt men har fallit på senare tid.

Höger- och vänsterpopulister (senast Göran Greider och Åsa Linderborg från vänster) dömer ut journalistiken och förklarar att den har en politisk slagsida till förmån för motståndarnas samhällsbild.

De kolossala organisationerna, som totalt har cirka åtta miljarder kronor i årlig budget, har haft svårt att orientera sig i det nya medielandskapet och har framför allt inte fått något tydligt nytt uppdrag, givet vad som skulle behövas när landskapet så snabbt förändrats.

Det skulle varit klokt att bygga in snabba och omfattande kontrollstationer och korta ned sändningstillstånden jämfört med public service-kommitténs förslag på åtta år.

Ett fyra- eller sexårigt sändningstillstånd skulle hållit bolagen mer på tå i tider av fortsatt digitalisering och en utveckling där tablålyssnande och -tittande fortsätter resan mot att bli allt mindre relevant.

En annan faktor för ett troligt kommande behov av en snabb verksamhetsförändring för public service är utfallet av det nya presstödssystemet.

Blir det någon journalistik från de platser, ofta glesbygdskommuner och förorter till större städer, som i dag fått se journalistisk granskning av och nyheter från lokalsamhället monteras ned?

Men Bah Kuhnkes förslag går i motsatt riktning. Hon föreslår en höjning av public service-kommitténs rekommendation om åtta år. SVT och SR ska få sitta i orört bo i tio år första omgången, och därefter ha åttaåriga perioder.

En så fast säkrad finansieringsmodell borde tala för publicistiska bolag med väsentligt större självförtroende än det SVT och SR visar upp. Andelen cynisk och poänglös underhållning är alldeles för stor.

En serie som Sveriges fetaste hundar är omöjlig att motivera med skattemedel och demokratin i Sverige skulle sannerligen inte blivit lidande om de hundratals miljoner som satsats på en allt mer bisarr Melodifestivalen i stället gått till exempelvis granskningar, vita fläckar på mediekartan eller svensk TV-dramatik.

Blir det mer demokrati av dejtingprogram för singelpräster? Frågan är raljant ställd, men har en allvarlig utgångspunkt i vad som borde vara ett tydligt uppdrag för public service.

Den kritik som MTG:s Christer Modig för fram inför starten av nationell kommersiell radio i augusti är fullt berättigad.

Modig kan visa (DN 180409) att SR bättrar på bredden i utbudet genom att sända musiken som inte är av hitkaraktär på nätterna.

Under lyssnartopparna är i stället SR påfallande likt de kommersiella stationerna med tillägget att SR gör reklam för att lyssnarna slipper reklam! Det är ett tecken på hur fel man motiverar sin egen existens och sitt eget utbud.

En betydande del av tittarna och lyssnarna anger dessutom just reklamfriheten som skäl till att välja public service – inte innehållets publicistiska dimension.

Av sändningar för skattemedel kan vi begära mer. Det statliga underhållningsuppdraget borde strykas helt och hållet.

Jens RunnbergFoto: Lars Dafgård

Mer läsning

Annons