Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag kunde inte förmå mig att demonstrera!

Annons

Nyligen demonstrerade ett par tusen människor i Dalarna mot ett eventuellt krig i Irak. Precis som de flesta andra anser jag att fred är bättre än krig, men jag kunde ändå inte förmå mig till att ställa upp i demonstrationen. Parollen för demonstrationen var nämligen att "FN inte skulle utnyttjas för krig" och avståndstagandet även mot ett FN-beslut om ett militärt ingripande mot diktaturen i Bagdad var tydligt i demonstrationsleden.

Sådana paroller skulle jag aldrig kunna ställa upp för. Tvärtom anser jag att det är oerhört viktigt att FN faktiskt kan få mandat att gripa in mot länder och regimer som utgör allvarliga hot mot resten av världen och som kränker sina medborgares rättigheter till liv. Om inte FN har ett sådant mandat vem skulle då kunna ingripa? Eller anser demonstranterna, varav flera är sansade och kloka personer, att det alltid är fel att ingripa militärt mot andra länder?

Under den gamla terrorbalansen då USA och Sovjet delat upp världen mellan sig och höll olika diktaturer under armarna av militärstrategiska skäl, talades det ofta om Folkrätten som ett skydd för små länder att värna sig mot de stora. I praktiken utvecklades Folkrätten under denna period till en formel som gav alla diktaturer i och utanför den kommunistiska järnridån fribrev att förtrycka och mörda sina medborgare. Ingen utomstående hade mandatet att ingripa eftersom Folkrätten sades ge varje folk i varje land rätten att själv styra sina öden. FN var helt maktlöst.

Folkrättsdoktrinen är förstås helt superb när det är demokratiska länder som berörs men när vi kommer till diktaturerna blir det mycket svårare. Vilken möjlighet har till exempel medborgarna i Irak att styra sina öden?

När Sovjet föll samman och de gamla kommunistdiktaturerna vände sig mot västlig demokrati förändrades FN: s möjligheter radikalt. Den förre statsministern Ingvar Carlsson presenterade i mitten av 1990-talet en visionär FN-rapport där världssamfundet föreslogs få mandatet att kunna gripa in till de mänskliga rättigheternas försvar även i länder där regimen motsatte sig ett FN-ingripande.

Carlssons rapport föreslog att FN skulle ha det yttersta ansvaret för försvaret av dessa rättigheter. Diktaturregimer skulle inte längre kunna hänvisa till Folkrättens traditioner.

Ännu återstår mycket att göra innan FN fullt ut kan ta sitt globala ansvar för de mänskliga rättigheterna. Även demokratier som Sverige, Frankrike och USA får varje år kritik för brister i skyddet av de mänskliga rättigheterna. Skillnaderna mellan en demokrati och en diktatur är dock oerhört stora. I USA och Storbritannien, som hårresande nog jämfördes med Irakregimen av många demonstranter, är opinionsbildningen fri och protesterna mot ett eventuellt krig är omfattande i dessa två länder trots att deras regeringar driver på för att ett FN-stött krig ska komma till stånd. Kan någon tänka sig motsvarande demonstrationer i Bagdad? Eller i de kurdiska delarna av Irak?

Det svenska vänsterpartiet ser nu ut att återfalla till en mer kommunistisk tradition och i demonstrationerna har de därför flitigt hävdat att ett militärt angrepp mot Irak vore ett brott mot Folkrätten och de underkänner i god sovjetisk anda FN:s rätt att med kraft hävda de mänskliga rättigheterna. Jag beklagar förstås deras inställning i sakfrågan men jag förstår ändå hur de tänker. Men hur tänker demonstranterna? Är det rimligt att den Irakiska regimen kan gömma sig bakom Folkrätten när de begår sina illdåd mot sina medborgare och dessutom eventuellt tillverkar massförstörelsevapen? Och är det helt orimligt att FN ska ha ett mandat att försvara de mänskliga rättigheterna varhelst de kränks?

Mer läsning

Annons