Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Isobel Hadley-Kamptz: Vad säger det om Sverige idag att barn dödar en tiggare utan att det blir en huvudnyhet?

Annons

Hemlöse tiggaren Gheorge ”Gica” Hortolomei-Lupu i Huskvarna trakasserades i månader.

Ett ungdomsgäng kastade sten på honom, knuffade runt honom, hoten och misshandeln eskalerade. Sedan för tre veckor sedan hittades han död.

I torsdags begärdes så en 16-åring häktad för mord. Tre andra pojkar under 15 är också misstänkta, för mord, misshandel, hot.

Enligt uppgift ska de ha filmat misshandeln och förnedringen av Gica, och spritt filmerna på internet. Efter dådet skröt de med det för sina kompisar och hånade polisen som initialt trodde att Gica dött en naturlig död.

Isobel Hadley-Kamptz. Bilden är ett montage.

Det här är mycket svårt att ta in.

Barn i Sverige som dödar och sedan skryter om det.

Det går inte att frikoppla dådet från den stämning som sedan länge piskats upp mot just tiggare.

Vi har läst om hur tiggare berättar om vuxna människor som spottar på dem, sparkar bort koppen för mynt, hur många rent allmänt inte tycks se dem som människor.

På internet är hatet sällan så uttalat som mot just tiggare, och det handlar både om rasistiskt hat, för att många tiggare är romer, och om hat mot dem just för att de är så fattiga, just för att de tigger.

Den extrema utsattheten tycks i sig trigga en alldeles särskild sorts hat och förakt.

Civilisationens fernissa spricker gentemot dem som är så fattiga och desperata att de faktiskt väljer förnedringen i att sitta där utanför Ica och be oss om småpengar.

Det finns något beckmörkt här om hur människan fungerar.

 I USA har våld och förnedringar mot hemlösa emellanåt varit så vanligt att delstater fört in hemlösa i hatbrottslagstiftningen.

Ungdomar som betalar hemlösa för att de ska slåss med varandra eller på annat sätt förnedra sig har också förekommit och väckt debatt.

I Sverige har vi inte riktigt tänkt på det här än.

När allt fler nu vill förbjuda tiggeri ligger förmodligen en möjligen omedveten insikt om detta bakom, att åsynen av extrem fattigdom riskerar att dehumanisera både den som tigger och den som betraktar tiggeriet.

Man vill skydda sig själv och sina barn från att känna de mörka känslor som åsynen av extrem ojämlikhet och utsatthet kan leda till.

Låt dem vara sådär fattiga någonstans där jag inte ser dem!

Andra som vill förbjuda driver tvärtom på avhumaniseringen med eget hat och verbala attacker mot tiggare.

I båda fallen är omsorgen om de enskilda människorna som tigger dock ytterligt begränsad.

Barn dödar nu förstås inte tiggare för att politiker diskuterar tiggeriförbud. Men barn agerar ytterst sällan i vakuum, de tar in omvärlden och tolkar utifrån sina begränsningar.

Någonstans i vårt tilltagande klimat av förakt för svaghet och annorlundaskap har just dessa barn, om polisens misstankar stämmer, fått uppfattningen att hemlösa helt saknar människovärde.

Man kan misshandla och förnedra dem för att det är kul.

Sedan kan man skryta om det på internet.

Mer läsning

Annons