Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Isobel Hadley-Kamptz: Inte ens talmannen (S) sitter säkert nu - förr fick sextrakasserarna nya toppjobb

Annons
Riksdagens talman, Urban Ahlin (S), kommer att utredas av riksdagen, efter att nya anklagelser riktats mot honom som chef.  Foto: Jessica Gow

Som huvudena rullar nu.

Nästan varje dag är det nya avgångar, med mer eller mindre tydlig koppling till den #metoo-revolution som drar fram över landet.

I veckan en teaterdirektör, fotbollsdomarnas ordförande, kanske alldeles snart en talman.

Internationellt ser vi politiker efter politiker som tvingas bort på grund av ageranden som fram till alldeles nyss hanterades på skalan från helt betydelselösa till bara lite pinsamma.

Visserligen sitter en man, som till och med skrutit på band om sina sextrakasserier, kvar som USA:s president, men den logiken kräver en helt egen text.

Det är svårt att tro sina ögon.

Inte minst i Sverige är det oerhört ovanligt att någon tvingas ta ansvar för sina handlingar, om denna någon kommit att uppnå en viss position.

Vi har till och med ett begrepp för det. Att sparkas snett uppåt heter det, när någon egentligen tvingas bort från en post av antingen oegentligheter eller inkompetens, men i stället för att faktiskt få sparken erbjuds de något annat, till och med bättre, som ersättning.

På regeringskansliet har vi "elefantkyrkogården", där borttvingade generaldirektörer och landshövdingar får höga löner för att i värsta fall göra ingenting alls.

Just nu sitter där till exempel Anders Hamsten och Harriet Wallberg, som båda fick sluta på Karolinska efter Macchiarini-skandalen och får 131000 kronor var i månaden som plåster på såren för att deras ledningshaveri kostade människor livet.

Angeles Bermudez-Svankvist fick gå från Arbetsförmedlingen för att hon bland annat åkt taxi privat för jobbets pengar och pratat i mobiltelefon utomlands för hundratusentals kronor. Hon erbjöds snabbt en specialutformad tjänst på Migrationsverket där hon fick behålla sin generaldirektörslön.

Det är värt att påminna om vad som hände med talman Urban Ahlin (S) förra gången han anklagades för sexuella trakasserier.

2008 gick en ung kvinnlig medarbetare till Ahlin på utrikesdepartementet till partiet och berättade om trakasserier. Han hade bland annat skickat sex-sms trots att hon bad honom sluta och på en tjänsteresa försökte han ta sig in på hennes hotellrum.

Nyheten briserade i kvällstidningarna 2010 och Ahlin utreddes internt för att därefter få en reprimand av partiet. Sven-Erik Österberg (S), som utredde vad som hade hänt, sade dock att det var olämpligt av henne också. Olämpligt av den som utsattes alltså.

Hon har lämnat rikspolitiken. Ahlin däremot utsågs talman, ironiskt nog den som har högst ansvar för riksdagens arbete mot sexuella trakasserier.

Det är så här vi vant oss vid att det går till.

Och nu plötsligt, är det inte så längre.

Vi får väl se hur djup förändringen blir när dammet lagt sig, kanske offras enstaka förövare för en tillfällig opinion, kanske kommer strukturerna ligga kvar oruckade.

Men än så länge får vi faktiskt se toppar falla.

Det är knappt att man vågar tro att det är sant.

LÄS MER: Isobel Hadley-Kamptz: Alla dessa sexövergrepp visar att det inte går att lita på män

Isobel Hadley-Kamptz är liberal krönikör.

Mer läsning

Annons