Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Isobel Hadley-Kamptz: Bevare oss för den förbudsivrande nymoralismen

Annons
Isobel Hadley-Kamptz är ledarskribent (vik.) på oberoende liberala Dalarnas Tidningar.

”Vet ni vad som är hetare än en masugn? Ett riktigt bra garnrull.”

Ingen kan väl ha missat sommarens stora kontrovers om artisten Mr Cool och hans låt, som i ursprungsversionen inte handlade om garn utan om barn och inte om rull utan om något annat som rimmar på det.

När jag först stötte på dramatiken log jag mest, vi har trots allt i Sverige en musikgenre som heter ”könsrock”, med ikoner som Eddie Meduza, Onkel Kånkel, Johnny Bode, som åtminstone min generation växte upp med.

Könsrock består av gladlynt musiksatta könsord och lyteskomik, där texterna ofta handlar om tabubelagd och frånstötande sexualitet, som incest, pedofili, nekrofili. Hela poängen är att driva med den goda smaken och skratta åt de prussiluskor som blir upprörda över den barnsliga humorn. Som sagt, en gammal svensk tradition, som knappt upprört en kotte på 20 år.

Men något har hänt. Fram till nyligen har man behövt hänvisa till åttiotalet och Sievert Öholm för att tala om svensk ärkemoralism, när man i tv fördömde videovåld och ville hindra hårdrocksartister från att uppträda.

Så sent som 1995 ville i och för sig en representant för Falupartiet stoppa en Black Sabbath-konsert i Falun eftersom de som ”satanister” ”stod för något vidrigt och destruktivt”, men det måste ha varit sista rycket.

Nu är vi dock där igen.

Drevet mot Mr Cool, som bland annat gick ut på att utmåla komikern bakom artistnamnet som misstänkt pedofil, följs åt av känslomässiga men faktafattiga diskussioner om "porrfilter" på skolor och raseri mot Ebba Grön-texter. Och nu senast av en Expressen-granskning av att ett 36 år gammalt rasistiskt och sexistiskt dataspel som heter "Custer’s revenge" möjligen skulle kunna få bidrag av Sverok, spelhobbyförbundet och Sveriges största ungdomsorganisation.

Att alls kunna bygga en dramatisk granskning på ett suddigt grovpixlat spel som alltså är så gammalt att det spelades på kassettspelare till Commodore 64, där man möjligen om man kisar skulle kunna tolka några av pixlarna som könsdelar, är i och för sig imponerande.

Något mindre imponerande är att reportern lyckas få Lena Nyberg, generaldirektör på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) – som delar ut bidrag till Sverok – att vilja förbjuda sagda 36 år gamla spel.

Jag tror ärligen inte att generaldirektören behöver oroa sig i onödan över dess förmåga att locka dagens ungdom, men hon faller själv för den enklaste frestelsen av alla, att förbjuda det man själv inte gillar.

"Porrfilter" (på internet) är ett annat bra exempel på en enkel men dålig lösning. Det går inte tekniskt att konstruera ett filter som tar bort allt sådant material som man vill skydda barn från utan att också ta bort sådant vi vill att de ska ha tillgång till, som information om till exempel HBTQ-frågor.

Det går bara inte. Kostnaden för ett sådant filter på alla Sveriges skolor skulle dessutom riskera att bli betydande, och tränga ut sådant som skolbibliotek och skolhälsovård.

Vi vet också att filter tenderar att minska vuxnas ansvarstagande för att prata med barn om jobbiga ämnen som pornografi och risker för övergrepp, eftersom filtren ju ska lösa problemen.

Kvar står då barnen, sämre rustade för den verklighet som finns oavsett filter. Grattis till alla som kämpar för baaarnen!

Man vill sjunga om att rulla garn på pin kiv.

LÄS ÄVEN:

Amelia Andersdotter: Det våras för porrpopulism

Fler ledare och krönikor av Isobel Hadley-Kamptz

Mer läsning

Annons