Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Isobel Hadley-Kamptz: Att välja bort flyget är kanske priset man får betala för snöprydda fjäll

Annons

Skribent och författare. Uppväxt i Ludvika

"Vilken vecka vill ni ha i år?" Påsken i Grövelsjön har varit en konstant i mitt liv. För snart 70 år sedan byggde min morfar ett första hus däruppe och även om vi förstås varit där vid andra tider också är påsken något särskilt.

Alla som varit i Gröveln då vet det. Solen värmer i spåren så att man kan åka i tunn jacka. Ute på sjön kan man sitta uppknäppt med solglasögon. Uppe på fjället ser man våren glittra. Det finns ingen vackrare plats på jorden.

De senaste åren har vägen upp emellertid varit så gott som snöfri. Först i Idre börjar det ligga lite mer i skogen och till och med uppe i Storsätern är vägarna rena förutom slask i kurvorna. Snökanonerna fixar okej backar, men det känns å andra sidan som att åka i halvsmält mjukglass.

I år har vi därför tagit ett helt nytt beslut. När jag var liten var sportlovet iskallt och ärligen rätt otrevligt däruppe, men nu provar vi det för att vara säkra på snön. "Vecka 9", svarar jag min mamma. Klimatförändringarna har aldrig känts mer vardagskonkreta.

Många tycks dock strunta i fjällen och åka någon annanstans. Både SAS och Norwegian slog passagerarrekord i somras, människor flyger som aldrig förr. Resebyrån Ticket har sålt 10 procent fler flygbiljetter än förra sommaren, som redan den slog rekord. "Jag tror inte någonsin att svenskarna har rest så mycket som de gör nu", sade Tickets marknadschef Michael Kapil till Ekot.

När dessa saker ligger och skvalpar i bakhuvudet frågar min bästa vän om jag inte vill följa med till Lissabon. Hon ska dit och vi kan ta en helg där bara vi. Jag har alltid velat se Lissabon. Jag skulle älska en helg där med henne. Ändå blir det som att något skakar loss i mig och faller ner. För jag vill inte flyga.

Jag har länge känt att man inte borde. Liksom bett lite om ursäkt för resor och sagt saker som att "vi kör i alla fall inte så mycket bil". Men nu har jag gått vidare från "borde". Jag vill inte längre. Jag vill inte bidra så mycket och så akut till klimatförändringarna som man gör med en enda flygresa. En flygresa för en person inom Europa släpper ut ungefär ett ton koldioxid. Det motsvarar att äta ett kilo kött i veckan i ett helt år och det smälter bort ungefär 3 kvadratmeter is från Arktis.

Att flyga mindre är den enskilda handling som var och en kan göra som påverkar allra mest. Jag tycker inte att man kan kräva av alla att sluta flyga, jag vet inte heller om jag själv kommer avstå helt. Jag älskar att resa och det finns så många ställen som jag vill se. Kanske tillåter jag mig en resa vartannat år eller så. Men just nu satte det stopp för just mig.

Jag vill ha snö i fjällen på vårvintern så att mina barn kan ta med sina barn upp över påsk. Jag vill ha solen i ögonen i spåren, de vita vidderna omkring mig. Jag kunde inte längre kombinera den önskan med tanken på att fortsätta flyga.

Mer läsning

Annons