Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Islam nästa superfiende?

Annons

Varifrån kommer hotet i dag? Frågan är viktig. Utan en identifierbar fiende tappar somliga fotfästet i tillvaron och förlorar sin politiska orientering. Fienden förefaller lika viktig i politiken som någonsin Hornpelle i teologin.

Efter den 11 september i fjol fungerar fundamentalistisk terror som gemensam fiende för både väst och öst. Såväl Washington som Moskva har problem med muslimska fundamentalister, som i västerlandets frigjorda livsstilar ser djävulens bländverk.

Åtminstone under en övergångsperiod har fundamentalismens hatbudskap mot den rika, industrialiserade världen vissa möjligheter att vinna gehör hos jordens fattiga. I alla tider har religiösa riktningar - kristna, muslimska, hinduiska - trätt i konservatismens, ja reaktionens tjänst i kampen mot framåtskridandet.

På samma sida uppträder gärna en del förment "radikala" grupper i väst, som rabiat motsätter sig industrialismen och framför allt kapitalets globalisering.

Nord-sydkonflikten kan i värsta fall utvecklas till en kamp mellan reaktionär politisk/religiös fundamentalism och globalt industriellt framåtskridande. En kamp där demokrati och ekonomisk liberalism står som ideologisk motpol till politisk/religiös fundamentalism.

Det är viktigt att man inom den industrialiserade världen inte generellt utpekar islam som fiende och genom religiös diskriminering driver flertalet muslimer i armarna på fundamentalisterna.

Både islam och kristendom ändrar sig oavlåtligt. Man kan inte genom hänvisningar till Koranen eller Bibeln konstatera att vederbörande religion "egentligen" är antihuman, antidemokratisk eller kvinnofientlig. Båda religionerna har otvivelaktigt varit antihumana, antidemokratiska och kvinnofientliga under historiens gång. Men all religion anpassar sig så småningom efter tidsandan i de samhällen där de verkar.

Sak samma med sekulära religioner som marxismen. Dagens vänsterparti har föga gemensamt med 40- och 50-talets stalinistiska Sovjetfilial i Sverige.

Långsiktigt avgörande är hur en lära faktiskt utvecklas och uppträder. Inte vad dess heliga skrifter eller olika förkunnare utpekar som eviga sanningar. Stormaktstidens strängt ortodoxa kyrka är inte särskilt lik Svenska kyrkan i dag.

En sund religionskritik utifrån demokratiska, humanistiska och feministiska värderingar är någonting helt annat än det generella korståg mot islam som den danska främlingsfientliga partiledaren Pia Kjaersgaard förespråkar.

Kjaersgaards anfäktelser är mer besläktade med 30-talets jakt på syndabockar i Centraleuropa. Den gången gällde det inte muslimer utan judar.

Mer läsning

Annons