Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte tomten, däremot Karl-Bertil Jonsson

Annons

Såg någon läsare följande notis:

"I den Sydostafrikanska republiken har barbariet firat stora triumfer. Ända in på 1980-talet ägnade man sig åt folkmord på två minoritetsfolk; seliter och priomi. Att något inte kommit till allmänhetens kännedom eller nått utanför landets gränser beror på att detta barbariska land inte har någon yttrandefrihet."

När jag läser en sådan notis som ovan, är jag glad för att jag bor i Sverige. Jag vet inte var den Sydostafrikanska republiken ligger och folkstammarna i Afrika har ju märkliga namn. Hela kontinenten har, under den senaste tioårsperioden, förekommit i samband med diverse folkmord. Inte minst det som pågår i Darfur-provinsen är förskräckande. Inte verkar det så orimligt att ett sådant elände drabbar människorna i Sydostafrikanska republiken.

Visst finns det mycket som kan bli bättre i Sverige men folkmord ägnar vi oss inte åt numera och inte heller är det förbjudet att säga vad man tycker.

Eller...?

För tio dagar sedan hörde jag en nyhetssändning på radion och senare läste jag ett telegram från TT med följande innehåll:

"Sverige anklagas för folkmord på romer och samer i en turkisk dokumentär som den statliga turkiska televisionen visade i början av veckan. I filmen presenterades Sverige på ett föga smickrande sätt.

Enligt filmen är Sverige ett barbariskt land utan yttrandefrihet. Dessutom har ett folkmord på romer och samer pågått fram till 1980-talet...."

Ja, så beskrivs Sverige av den turkiska, statliga televisionen. Nu ska jag be läsarna att gå tillbaka till den notis som inleder denna artikel.

Nej, Sydostafrikanska republiken existerar inte och några minoritetsfolk kallade seliter och priomi finns inte heller. Men jag är övertygad om att jag skulle ha svalt denna notis med hull och hår om jag sett den på en sida med utrikesnyheter i vilken svensk tidning som helst.

Hur har turkarna uppfattat den bild som beskrivits av deras statliga television? Det vet jag inte, men de visningar som var planerade sedan tidigare har stoppats av turkisk tv. Chefen för UD:s presstjänst, Nina Ersman, meddelade att den svenske ambassadören bett om en kopia och hon tillägger att:

_ Men vi respekterar naturligtvis yttrandefriheten och den omfattar även stolligheter.

Tvivlar vi svenskar på de bilder vår statliga television ger av andra länder? Nej, i allmänhet tror jag inte det. Men det vore antagligen hälsosamt med lite mer ifrågasättande.

Flödet av information och nyheter är ju så stort och går så svindlande fort att jag ibland undrar över nyttan. Man ska ju inte bortse från att det finns många starka krafter som gärna planterar osanningar och förtiger sanningar. Inte minst är upptakten till kriget i Irak ett exempel på det. Både Bush och Blair visste ju att Saddam inte hade några massförstörelsevapen när man beslutade om anfallet, men officiellt använde man detta som en förevändning.

Den eviga frågan om vad och vilka man ska tro på dyker gärna upp under den här tiden på året.

Tomten har jag starka dubier om. Däremot tror jag på Karl-Bertil Jonsson och alla andra av hans bördrar och systrar i anden, för de finns. Missa honom inte i morgon! Han är mycket viktigare än Kalle Ankas jul.

Därmed önskar jag alla läsare en glad, trivsam och rofylld jul utan alltför många måsten.

KARIN ROSENCRANTZ BERGDAHL SYNPUNKTER? E-POSTA TILL KARIN.ROSENCRANTZ@DALTID.SE

Mer läsning

Annons