Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inlägget: EU:s frågor - stora och små

Annons

Mattias Norling bemöter i en debattartikel den 10 februari de av mig den 3 februari framförda kritiska synpunkterna på vad jag menar är missförhållanden inom EU och min kritiska hållning till planerna på att ge mer makt till det europeiska parlamentet på nationella parlamentens bekostnad. Beskyllningen att jag är ovillig att dryfta de större frågorna är för mig obegriplig. Är inte den planerade och föreslagna EU-konstitutionen och frågan om unionens säte frågor som är stora nog?

Min kritik att man inom EU får en beräknad tolkkostnad efter utvidgningen överstigande en miljard euro, att ersättningarna till parlamentarikerna är omåttligt stora och att det är vansinnigt att arbeta i Bryssel tre av månadens veckor och den fjärde i Strasbourg, anser Mattias Norling vara missriktad kritik. Ja, läsarna får själva döma vem av oss som har rätt! Det är sällan bilens fel att den rattfulle föraren kör i diket!

Att EU:s nya författningsförslag bland mycket annat ger de stora länderna makt över de små i EU:s ministerråd tycks inte bekymra vissa men det bekymrar mig.

EU-parlamentarikerna beslutar redan i dag om sociala rättigheter och skatteregler på det nationella planet liksom i frågor om skogsvård, jaktfrågor, läkarnas arbetstider, mobbning på arbetsplatser, rätten att snusa och många liknande frågor. Är det rimligt att man centralt beslutar i dessa frågor för 25 länder med 450 miljoner människor? Jag tror inte det.

Sverige bestämmer inte ens över sin egen nykterhetspolitik längre. Vi fick inte behålla de tidigare mycket restriktiva införselkvoterna utan nu är det fritt fram för alla vuxna att föra in strängt taget hur mycket alkohol som helst efter utlandsresan. De kostnader som det myckna drickandet för med sig för arbetsgivare, för stat, landsting och kommun får dock de svenska skattebetalarna svara för. Det är sällan bra när en beslutar om reglerna och en annan betalar för konsekvenserna!

Man diskuterar redan nu att höja EU:s budgettak från 0,98 procent av EU:s samlade bruttonationalinkomst, BNI, till 1,22 procent. En nätt liten höjning med 25 procent. För Sveriges del skulle detta innebära en ökad EU-avgift från nuvarande 23 miljarder med cirka 10 miljarder kronor. I sammanhanget är det också intressant att beakta att efter utvidgningen till 25 medlemsländer kan Sverige påräkna att få tillbaka väsentligt mindre andel av avgiften i form av olika EU-bidrag än vad vi tidigare har fått. Om vi tidigare har fått tillbaka cirka 50 procent, eller 12 miljarder kronor, i olika bidrag som EU då har beslutat om så kan vi högst sannolikt inte få fler bidragskronor efter att vår avgift nästan fördubblats. Inom EU anses att andra behöver de svenska skattepengarna bättre än svenskarna!

Vart går då alla EU-pengarna? Jo, cirka 44 procent går till jordbruksstödet och cirka 30 till regionala utvecklingsstöd. Många kloka ekonomer är mycket kritiska till dessa stöd som anses vara kontraproduktiva och ineffektiva. Vore det inte klokare att låta medlemsländerna själva bekosta sitt eget jordbruksstöd och sin egen regionalpolitik? Rimligen skulle de klara denna hantering bättre och effektivare än vad man gör inom unionen. Liksom för övrigt också biståndet till världens fattiga länder.

Därmed, Mattias, avslutar jag nu denna debatt med mina små futtiga frågor. Fortsätt gärna Du med Dina stora!

BERTIL FAGERBERG

Mer läsning

Annons