Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inga vilda spår

Annons

I maj förra året drabbades jag av storhetsvansinne. Jag anmälde mig till Tjejvasan. I förra veckan kom jag till sans och nu har jag hoppat av. Det vore ju bra att kunna skylla på vädret så då gör jag det.

Tövädret efter Trettonhelgen gjorde att jag kom av mig i träningen. Och hur skulle det bli med vädret den 25:e? Tänk om det blir kallt och jag fryser om händer och fötter? Och så är det ju så svårt att valla, särskilt i blidväder.

Dessutom har jag under dessa månader hört hemska historier om hur tjejerna beter sig i spåret. Knuffar och okvädingsorden haglar, backarna utför är hemska. Förr föredrog jag alltid nedförsbackar. I dag tycker jag bättre om när det går försiktigt uppför.

Jag har med andra ord hittat fullt med argument för att hoppa av. Jag undrar vad jag tycker nästa lördag då jag inte susar fram i historiska spår?

Ett år under min studietid, utbröt en akademikerstrejk. Det var ungefär vid denna årstiden och i Linköping där jag bodde, fanns inte överdrivet mycket snö. Så vi var några stycken som utnyttjade den hastigt påkomna ledigheten med att fara till Dalarna. Vi körde på måfå och kom till Limedsforsen. En skylt vid vägen förkunnade att där fanns en stugby.

Utan att vi hade planerat det, hamnade vi hos skidkungen Sixten Jernberg. Det blev en minnesrik vecka med skidåkning i strålande sol och underbar miljö.

Sixten tog mig med till pjäxfabriken i Malung och mina öron hade aldrig tidigare hört denna dialekt. Först trodde jag att jag hade fel på hörseln och sedan på förståndet. När vi satt i bilen igen konstaterade Sixten att "vi pratar lite konstigt här ibland".

Han hade precis uppfunnit en kälke för spårning som gav fina skidspår och en kväll blev vi inbjudna för att titta på hans prissamling. Den var bländande. Jag fick en dedicerad utgåva av hans bok "I vilda spår" och i packningen med hem låg ett nyinköpt par pjäxor; Sixtens guldkänga.

Så inleddes min skidkarriär men den har haltat betänkligt under de 35 år som gått. Egentligen är den nog över, min skidkarriär, om inte...?

Nej, jag passar på att önska Sofia Norgren från Ludvika lycka till där hon står på min plats i startledet om en vecka.

FRED ASTAIRE, AMERIKANSK SKÅDESPELARE OCH DANSARE. KARIN ROSENCRANTZ BERGDAHL SYNPUNKTER? E-POSTA TILL KARIN.ROSENCRANTZ@DALTID.SE

Mer läsning

Annons