Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ideologisk strid om arbetslösheten

Annons

Slopade arbetsgivaravgifter i ett inledningsskede för långtidsarbetslösa. Det var de borgerliga partierna överens om när de i veckan presenterade sina alternativ till regeringens vårbudget.

Folkpartiet vill dessutom helt ta bort arbetsgivaravgiften för den först anställde upp till en lön på 250 000 per år. Centern vill halvera arbetsgivaravgiften för den först anställde, och för alla nyanställda i ett inledningsskede.

De borgerliga går alltså in för generella sänkningar av arbetsgivarnas kostnader för att få ner arbetslösheten. Och därmed är det upplagt för en klassisk konflikt i svensk politik. Socialdemokraterna föredrar, nu som tidigare, riktat stöd till enskilda individer framför allmänna åtgärder.

Vid regeringens motpresskonferens ondgjorde sig arbetsmarknadsminister Hans Karlsson över att arbetsgivarna ska få ett allmänt stöd på 30-35 procent. "Högutbildade datatekniker får samma subvention som lågutbildade längst ifrån arbetsmarknaden", sade Karlsson. Han hävdade bestämt att öronmärkta bidrag för de som verkligen behöver ger bättre effekt.

Hur det är med den saken återstår att se. Bevisbördan ligger i första hand på den som har makten. Men regeringen har kommit väldigt sent ur startgroparna. Nu lovar visserligen finansminister Pär Nuder en mycket mer omfattande satsning än de borgerligas för att "bygga en bro tillbaka till arbetslivet". Men vad det betyder konkret får vi inte veta förrän budgeten för nästa år presenteras i höst.

Ideologiskt är dock skillnaden redan tydlig. Samhällsingenjörerna i regeringen står mot de borgerligas mer marknadsmässiga synsätt om lika regler för alla.

Pressade av låga opinionssiffror blir det också allt mer uppenbart att desperationen börjar gripa omkring sig hos socialdemokraterna. Socialminister Berit Andnor talar om en "storm av kritik" mot moderaternas förslag att sänka ersättningsnivåerna.

Men den vinden har i så fall ännu inte bitit väljarna i kinderna.

Det är ju moderaterna som ökar i popularitet och socialdemokraterna som tappar. Därför kommer vi att få höra uttalanden som Hans Karlssons "det förstår var och en att man inte kan leva på en ersättning på 60-65 procent" många gånger. Men ska den argumentationen gå fram måste nog Karlsson hitta ett bra svar på varför förtidspensionärer får leva på just den nivån med regeringens politik. Det hade han inte i måndags.

Å andra sidan har även de borgerliga ibland svårt att få budskapet att gå ihop. Exempelvis har moderaterna och Fredrik Reinfeldt betydande problem att svara på vad en ny regering kommer att betyda för lönerna.

De borgerliga är i själva verket ute efter att sänka lönerna, enligt socialdemokraterna. Och enligt gängse ekonomisk teori uppstår också en press neråt lönerna med lägre ersättningsnivåer. Det vill dock moderaterna inte längre kännas vid, dock utan att kunna förklara vad partiet funnit för nya revolutionerande samband för lönebildningen.

Blottor på båda sidor alltså. Och om regeringens handlingsförlamning är det största hotet mot socialdemokraterna är nog föreställningen om handlingskraft den största faran för oppositionen.

"Inget enigt alternativ den här gången heller", blev det samlade omdömet efter de borgerligas förslag. Ändå har det aldrig varit meningen att det skulle komma något sådant nu.

Men förväntningarna fanns ändå. Inte minst sedan Fredrik Reinfeldt och centerledaren Maud Olofsson antytt att en gemensam borgerlig skattepolitik skulle vara i faggorna. De borgerliga riskerar att göra samma misstag som när statsminister Göran Persson lovade att han skulle "toppa laget". Först dröjde regeringsombildningen och sedan förstod få vari toppningen bestod.

023-936 15

Mer läsning

Annons