Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur stort blir ett problem?

Annons

den 13 januari 2006

Förre kulturministern Bengt Göransson (s), sade några tänkvärda saker i radions Obs i måndags. Han pekade på faran att förstora ett problem. Han ansåg att många politiker ägnar sig åt detta för att själva framstå som handlingskraftiga.

Under sommaren valåret 1988 dog stora mängder sälar i Östersjön. Miljöaktivisterna och framför allt miljöpartiet passade på. Man fick ut sitt budskap genom de hjärtknipande bilderna på de söta men döda sälarna.

Massmedierna var inte svårflirtade. Säldöden exponerades dagligen och miljöpartiet firade stora triumfer. Slutsatserna var självklara: Orsaken till sälarnas död kunde bara vara miljöförstöringen. Miljöpartiet gjorde sitt bästa val någonsin och gick från 1,5 procent vid valet 1985 till 5,53 procent 1988 och partiet fick 20 mandat i riksdagen. I dag har partiet 17 mandat.

Sedan visade det sig att sälarna smittats av en virussjukdom som på intet sätt hörde samman med miljöförstöringen.

Alla hade gått i generaliseringsfällan: "Sälarna dör på grund av miljöförstöringen."

Staden New Orleans ligger bara några meter över havet. En orkan skulle kunna ställa till förödelse och katastrof. Det var nödvändigt att bygga skyddsvallar så som man gjort i Nederländerna. Men president Bush gick i minimaliseringsfällan och Katrina kom.

Omkring 1995 kom de första larmen om vad som skulle ske vid millennieskiftet. Allt skulle stanna och databaser förstöras. Men klockan slog 12 och inget hände. Problemet hade gigantiserats.

Men det faktum att problemet presenterades som gigantiskt var av godo. Det innebar att alla fick kännedom om vad som kunde hända och alla kunde se om sitt hus i tid.

Människor kände sig inte maktlösa och var det inte heller. Fast många fnyste och såg inte kopplingen mellan orsak och verkan, det villl säga ingenting hände, för problemet hade undanröjts.

Men hur ska man veta om ett problem gigantiserats?

Det är svårt när det rör sig om globala problem vars resultat kan utläsas först om hundratalet år.

Maria Wetterstrand, språkrör för miljöpartiet, och Alexander Chamberland, språkrör för Grön Ungdom skriver: "Klimatförändringarna är ett faktum. Den kraftigt förhöjda koldioxidhalten i atmosfären ökar jordens medeltemperatur med förfärande konsekvenser för mänskligheten."

Ozonlagrets förtunning är experterna överens om. Men de är inte överens om att det bara är människans framfart som är orsaken. En adekvat fråga är: Varför har temperaturen på jordklotet förändrats flera gånger tidigare; varför dog dinosaurierna ut? Den frågan tycker miljöpartiet antagligen inte om. Det bara måste vara koldioxidutsläppen från bland annat våra bilar, som är enda orsaken.

Det som för dagen känns som det mest gigantiserade problemet är fågelinfluensan. Det är trots allt väldigt få som har dött och viruset har inte muterat, det vill säga, det smittar inte från människa till människa.

Rapporteringen kräver stor varsamhet. Det är stor skillnad mellan "när viruset muterar" och "om viruset muterar".

Vårt behov av spänning bör tillfredsställas på annat sätt.

KARIN ROSENCRANTZ BERGDAHL

Mer läsning

Annons