Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hundraårsminne med liberalt dalainslag

Annons

Att just "Tällberg" fick inleda var ingen tillfällighet. Det var viktigt att det nya partiet fick genomslag över hela landet och "Tällberg" var den mest framträdande parlamentarikern ur den nordsvenska bonderadikalismen.

Första dagen valdes ett utskott för att förbereda alla beslut som skulle fattas. Bland dess ledamöter fanns "Tällberg" och fabrikör Otto Nordlund i Borlänge. Beslutet om partibildning fattades på söndagen och på måndagen valdes ett förtroenderåd, idag skulle man säga partistyrelse, med 20 personer, däribland "Tällberg".

q 179 personer deltog. Utöver "Tällberg" och Nordlund upptog de handskrivna deltagarlistorna ytterligare sex namn från Dalarna. Falu-Kurirens grundare och redaktör Waldemar Skarstedt, E. Björn, Borlänge häradshövdingen och riksdagsmannen Theodor af Callerholm (senare vice talman till sin död 1912), Hedemora, hemmansägaren, handelsföreståndaren och riksdagsmannen Erik Norman i Östnor, Mora, lantbrukaren och riksdagsmannen Anders Hansson i Solberga, Gustafs (invald i andra kammaren redan 1879 och kammarens ålderspresident innan han avgick 1913), redaktören J.E. Andersson, Mora, bergsmannen och riksdagsmannen Jan Jansson i Saxhyttan, Grangärde.

Ordförande i partiet blev Ernst Beckman i Djursholm, sin tids nog främste socialpolitiske expert och debattör, från 1903 ordförande i det nybildade Centralförbundet för socialt arbete.

År 1900, två år innan Frisinnade landsföreningen bildades, hade Liberala samlingspartiet startats som ett parti i riksdagen.

Karl Staaff blev två gånger statsminister och framstod inför allmänheten som den främste liberalen, men förmellt var han aldrig ordförande.

Namnet Frisinnade landsföreningen behölls till 1934, då Folkpartiet bildades. Det var en återförening av frisinnade och liberaler, för 1923 hade en minoritet till följd av beslut i nykterhetsfrågan brutit sig ur och bildat Sveriges liberala parti.

qTre liberala partiledare har kommit från Dalarna. Daniel Persson var ordförande i Liberala samlingspartiet 1916-17. 1917 blev han också ordförande i Frisinnade landsföreningen och därmed den förste som innehade båda ordförandeposterna. Men i januari 1918 valdes han till talman i andra kammaren "Tällberg" var talman bara några månader, eftersom han avled i maj 1918, 68 år gammal. Denne märkesman i svensk politik behöll hela tiden sin förankring i hembygden, som lantbrukare, handelsman, lekmannaadvokat, auktionsförrättare kommunalman och nämndeman. I historieböckerna är han inskriven främst genom "Tällberglinjen" då han med sina förslag om förändringar rörande första kmmaren kom att få avgörande betydelse för att möjliggöra den partiella rösträttsreformen 1907.

q Efter partispittingen kom Ernst Lyberg att vara ordförande i Sveriges liberala parti 1930-32. Han var i många år rådman i Falun och 1926-28 finansminister i Carl Ekmans koalition av frisinnade och liberaler.

Från 1935 var Gustaf Andersson i Rasjön ordförande i både det nybildade Folkpartiet och dess riksdagsgrupp. Den kombinationen har sedan setts som självklar, liksom i andra partier. Rasjön blev kommunikationsminister när samlingsregeringen bildades efter Sovjets anfall på Finland hösten 1939. Han lämnade både regering och partiledarskap 1944 för att bli landshövding i Falun och efterträddes av Bertil Ohlin.

Folkpartiet är en direkt fortsättning på Frisinnade landsföreningen och kan därför nu fira hundraårsjubileum. Men i praktiken var landsföreningen en fortsättning på Sveriges allmänna rösträttsförbund som bildades 1890. Den viktigaste frågan för det nya partiet var också just rösträttskravet, men programmet innehöll också åtskilligt annat. Det socialdemokratiska partiet hade bildats 1889.

q Liberaler och socialdemokrater samarbetade i rösträttsrörelsen. Den hade lokalavdelningar, genomförde stora namninsamlingar och höll rösträttsmöten. Men högergrupperna och kungen tog inga intryck av uppvaktningar och vädjanden, så rösträttsmötet år 1900 beslöt att upplösa rösträttsrörelsen eftersom det framstod som klart att enda sättet att genomdriva allmän rösträtt var rösta in riksdagsledamöter som kunde ta upp kampen mot de konservativa krafter som motsatte sig demokrati. Rösträttsmötet beslöt därför att tillsätta en tremannakommitté som skulle förbereda bildandet av ett liberalt parti. Under 1901 utsändes upprop, till adresser man hade från namninsamlingarna för rösträtt. När man kallade till tredagarsmötet i februari 1902 hade redan 1200 personer anmält intresse att bli medlemmar och lovat att under fem år avstå från en dagsinkomst per år till finansiering av det nya partiet.

HANS LINDBLAD

Mer läsning

Annons