Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Humanist och världsvid

Annons

den 28 mars 2006

Det är som om Göran Persson vill skicka ut en signal till den borgerliga oppositionen att alliansen, i händelse av en borgerlig valseger, borde behålla Jan Eliasson som utrikesminister, eftersom hans kompetens är erkänd och hans humanistiska grundsyn så aktad att en borgerlig regering knappast kan hitta en lämpligare person på posten som utrikesminister.

Jan Eliassons mandat som utrikesminister kan annars bli bland de kortare. Men denna uppenbara risk har tydligen inte avskräckt honom från att lämna de diplomatiska uppdragen i FN-huset i New York. Inställningen inger respekt eftersom Eliasson markerar att han tar ytterst seriöst på utnämningen.

Valet av Jan Eliasson som efterträdare till Laila Freivalds måste därför applåderas. Eliassons mångåriga diplomatiska rutin, hans erkännande i FN-kretsar och de gedigna kunskaperna om Sveriges möjligheter att spela en roll i världspolitiken, gör honom sällsynt kvalificerad för uppdraget som landets utrikesminister.

Det är också intressant att ta del av den nye utrikesministerns ambition om att försöka flytta fram Sveriges positioner när det gäller diplomatisk verksamhet i områden av internationella konflikter.

Den roll som Sverige spelade på den internationella arenan under Olof Palmes period som statsminister, övertogs i allt väsentligt av Norge och Finland sedan Palme mördats. Eliasson samarbetade gärna och ofta med Olof Palme. Därför är det inte så konstigt att han i sin kommande roll vill aktivera Sverige som en intressant och viktig resurs när FN, men också EU, kallar för för samråd kring internationella konflikter.

Rimligen hälsas utnämningarna av både Jan Eliasson och biträdande utrikesminister Carin Jämtin (biträdande utrikesminister) också med stor tillfredsställelse inom utrikesdepartementet, UD.

Perioden med Laila Freivalds på ministerposten har varit turbulent och fylld av ifrågasättanden av både politiker och tjänstemän inom departementet. Allt detta har visserligen inte varit av ondo, eftersom också stelbenta organisationer av UD:s slag mår gott av granskning och översyn. Men många interna konflikter borde ha fått stanna inom väggarna på Arvfurstens palats i stället för att bli föremål för allmän ryktesspridning.

Nu blir det duon Eliasson/Jämtin som får det grannlaga uppdraget att återskapa arbetsron inom departementet och förtroendet bland allmänheten för UD:s utåtriktade verksamhet.

Allt talar för att Perssons nyutnämnda radarpar kommer att klara uppdraget!

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons