Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Höj yrkesstoltheten

Annons

I förra veckan kommenterade vi regeringens utspel om ytterligare några tusen universitets- och högskoleplatser. Vi misstänker allvarligt att ett akademikerproletariat håller på att bildas. Bittra, av studieskulder tyngda akademiker, går hellre arbetslösa än tar industrijobb, som de känner sig överkvalificerade för.

Detta är inte enbart en pengafråga utan även en slags klassfråga. Yrken, som fordrar akademiska betyg, åtnjuter fortfarande högre, samhällelig status än de jobb "verkstadsgolvet" har att erbjuda.

Dock har en avsevärd utjämning skett alltsedan 1960-talet, då universitets- och högskolestudier av skilda skäl blev möjliga för enormt många fler ungdomar än tidigare. Vad göra?

Metall-och teknikföretagen planerar ett slags teknikcollege. Skolformen ska erbjuda kvalificerad, praktisk utbildning, som motsvarar företagens behov.

Idén syns oss väl värd att prövas i praktiken.

Socialdemokratins och regeringens idealistiska ambition att lyfta hela folket till akademisk nivå är i grunden hedervärd och väl förankrad i arbetarrörelsens nobla jämlikhetsideal och folkbildningsambitioner. Uppriktigheten ska inte ifrågasättas.

Den trista verkligheten är emellertid - nu som alltid - idealismens värste vedersakare. Socialdemokratins vurm för akademisk utbildning och motvilja mot kvalificerad, yrkesutbildning för industrins omedelbara behov, har, som nämnts medfört att näringslivet lider av rekryteringsproblem, samtidigt som ett slags proletariat av arbetslösa akademiker är under uppsegling.

Den socialdemokratiska skolpolitiken har alltför ensidigt gett gymnasiet en universitets- och högskoleförberedande prägel. Man har tilltagande problem med elever, som är omotiverade för teoretiska studier och mer eller mindre sitter av lektionerna utan att klara studierna. Samtliga berörda parter inklusive eleverna själva missgynnas av detta.

Vad som akut behövs är kvalificerade, praktiska yrkesutbildningar, som även höjer industriarbetets status. Förr fanns inom arbetsklassen en yrkesstolthet, ibland nästan kåranda, som tyvärr gått förlorad i löpande bandets och massproduktionens anonymitet. Smeder, rallare, telefonare, metallare, typografer och sjuksköterskor var självmedvetet folk, som väl visste sitt värde.

Kan lite av den stoltheten återerövras i moderna former?

Ungdomarna är under alla omständigheter värda utbildningar, som leder till riktiga och respektabla jobb.

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons