Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Högre betyg i friskolor

Annons

Den välvilligaste tolkningen är att friskolorna präglas av större omsorg om eleverna. Omsorg och god pedagogik är generellt betygshöjande. Men då borde rimligtvis friskoleelvernas resultat i de standardiserade, nationella proven också vara förhöjda i motsvarande grad. Kalibers undersökning tog fasta just på skillnaden mellan avgångsbetygen och resultaten i nationella prov. Fenomenet samt Kalibers undersökning måste granskas ytterligare.

De gamla "studentfabrikerna" bör ha haft ganska svårt att otillbörligt skruva upp betygen. På den tiden var studentexamen fortfarande en grandios tillställning, vars högtidliga, muntliga tentamen "muntan" bevittnades av stränga censorer och där de skriftliga proven _ studentskrivningarna _ var exakt desamma i hela riket och föremål för fortlöpande myndighetsgranskning i efterhand. Här torde privatläroverkens genomsnittligt högre betygsstatistik i studentexamen övervägande ha berott på utmärkta lärarkrafter och effektiv stöttning av svaga elever.

En ful liten misstanke är tyvärr principiellt ofrånkomlig för friskolornas del. Skälet till att föräldrar sätter sina barn i friskola är förhoppningen att ungarna ska trivas bättre, klara skolarbetet bättre och nå bättre betyg än i den kommunala skolan. Ett i allra högsta grad respektabelt förhållningssätt.

Friskolorna är i likhet med all seriös, privat företagsamhet beroende av nöjda kunder. Om en friskola skulle vara så restriktiv i betygsättningen att områdets övriga skolor _ kommunala och privata _ redovisar samma eller högre betygsnivåer, försvinner en god del av föräldrarnas motivation att placera sina barn i den restriktiva skolan. Här föreligger en ofrånkomlig, konstant konkurrenssituation skolor emellan. Frågan är hur stor betydelse den kan ha för betygsättningen.

Det tidigare "relativa" betygsystemet (sifferbetygen) sattes inte enbart efter varje elevs individuella studieresultat utan även efter en statistisk normalfördelningskurva för riket. I princip förväntades att varje klass skulle hysa ett visst antal tvåor, treor, fyror etc. Avsikten var att motverka tilltagande betygsskillnader mellan olika klasser, skolor och regioner. PÅ det ännu äldre systemets tid (med bokstavsbetygen A,a, AB, BA etc) var somliga lärare kända för att vara alltför snåla med betygen medan andra hade rykte om sig att vara frikostiga i överkant. Det relativa betygssystemet med sin normalfördelningskurva förväntades öka betygsrättvisan, men fungerade inte bra i praktiken. I klasser som markant avvek från normalfördelningskurvan vad elevernas studieförmåga beträffade, riskerade betygsfördelningen att bli individuellt orättvis. På två sätt:

I klasser med ovanligt många begåvade och flitiga elever vågade inte alltid lärarna betygsätta alla duktiga elever efter förtjänst, då det i så fall skulle bli långt fler höga betyg än vad normalfördelningskurvan föreskrev. Vederbörande lärare riskerade att bli ett fall för gymnasieinspektionen.

Och omvänt _ i klasser med ovanligt många lata och obegåvade elever tvekade lärarna av samma orsak att betygsätta alla elever efter förtjänst, då mängden "ettor" och "tvåor" alltför kraftigt skulle ha avvikit från riksgenomsnittet, vilket naturligtvis också kunde bli föremål för gymnasieinspektionens intresse.

Radioprogrammet Kaliber vidrörde en av skolväsendets eviga frågor. Ännu ett nytt betygssystem är under utredning. Nu ska elevens individuella vitsord relateras till uppnådda "kunskapsmål". Själva benämningen syns oss tämligen trivial i den mån den inte är självavslöjande. Har inte skolans huvuduppgift alltid varit att öka elevernas kunskaper?

Individuell rättvisa är vad man framförallt skall kräva av ett nytt svenskt betygsystem. Betygen ska sättas efter vad eleven kan. Inte efter vem vederbörande är och/eller efter vilken skola han eller hon gått i.

Mer läsning

Annons