Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjältar eller förbrytare?

Annons

Att nationalismen är fortsatt stark i Serbien stod klart efter söndagens parlamentsval. Men trots nästan var tredje väljares stöd kommer Nationalistpartiet inte att kunna bilda regering. I stället blir det ett knippe mittenpartier som får i uppgift att styra Serbien framöver. Den västvänlige presidenten Boris Tadics Demokratiska parti ökade med nästan tio procentenheter och blev näst största parti med drygt 22 procent av rösterna.

Något som till en början väntades dra upp valdeltagandet är den kontroversiella frågan om Kosovos framtid. Inget av partierna vill direkt ge Kosovo den självständighet som de många etniska albanerna som bor där törstar efter.

I stället handlar det i debatten om olika grader av självstyre. Mest restriktivt är nationalistpartiet. Dess stora popularitet bland serberna tyder på att det finns ett starkt motstånd mot att släppa på tyglarna vad gäller Kosovo.

Det är oroande. Viljan att kompromissa kommer i allra högsta grad att bli central när det gäller Serbiens förhandlingar om EU-medlemskap. Där kommer ytterligare en tung politisk stötesten att ligga i vägen. Att väcka åtal mot krigsårens grymma härförare och bödlar.

I Kroatiens medlemsförhandlingar 2005 ställde EU hårda krav på att landet skulle samarbeta för att ställa krigsförbrytarna inför rätta vid den Internationella brottmålsdomstolen, i Haag, ICC. Särskilt viktigt var att visa god vilja genom att leta upp den förre generalen Ante Gotovina och överlämna honom till rättvisan.

Kraven från EU uppfattades då som orealistiskt hårda och väckte irritation bland kroaterna. Att lova att gripa en person är svårt, men att övertyga EU om att man gjorde sitt bästa för att gripa Gotovina visade sig nästan vara än svårare. Drömmen om att ingå i samarbetet samtidigt som Rumänien och Bulgarien som trädde in nu vid årsskiftet upplöstes och möjligheten att bli medlem i unionen sköts obestämt på framtiden.

Men det verkliga problemet med dessa krav är att personer som i övriga Europa uppfattas som krigsförbrytare ofta hyllas som hjältar i självständighetskampen på hemmaplan. I Serbien är det kanske - om möjligt - snäppet känsligare. Natobombningarna 1999 ligger nära i tiden. De många serber som inte kände till folkmorden som pågick i den bergiga avkroken Kosovo reagerade med förvåning och bestörtning på den militära interventionen.

Den pedagogiska utmaningen att övertyga den serbiska befolkningen om att deras krigshjältar är skurkar som måste ställas inför rätta går knappast att överdriva. Nationalistpartiets starka stöd indikerar att det kommer att ta både tid och rejäla politiska ansträngningar i anspråk i den mån det ens är möjligt.

I många länder i östra Europa, kanske särskilt de baltiska staterna, fanns en enorm längtan efter att få tillhöra den Europeiska unionen. Det hägrande medlemskapet har fungerat som motor för förbättringar i såväl ekonomi som rättsväsende och inom många andra områden. Den serbiska drivkraften är kanske inte lika stark.

Att de västvänliga och demokratiska partierna ökade i valet är trots allt hoppingivande för ett framtida serbiskt närmande till EU. Men då krävs även att folket är med på tåget.

HELENA ÖMAN SKRIBENTEN ÄR TIDNINGENS UTRIKESKRÖNIKÖR. SYNPUNKTER? E-POSTA TILL POL.RED@DALTID.SE

Mer läsning

Annons