Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Hjälp till att lyfta Himlaspelet ur Gropen"

Annons

Därför ska kulturfrågor bevakas och debatteras av oss alla - kulturproducenter såväl som konsumenter. För den som reser ragg inför denna definition på något så fantastiskt, som att ta del av (konsumera) Lena Willemarks kulning, Jose´ Curas konstnärskap, Lars Hjertners rolltolkning eller Putte Wickmans klarinettlir (alla producenter), är det ändå vad det handlar om. Ingen av dessa och alla andra upplevelser kan fortsätta och nya uppstå om vi inte bryr oss om och engagerar oss i kulturfrågorna. Globalt och lokalt.

Tidningens kulturskribent Jens Runnberg har varit på årets premiär av Himlaspelet - en klenod skapad (för dalfolket) till lust och glädje. Föreställningen och skådespelarnas insatser i Himlaspelet som teater recenserades och Himlaspelet som kulturföreteelse med chanser till överlevnad bedömdes. Runnbergs journalistkollega Åke Strömmer hade svårt att hänga med i svängarna, trasslade in sig i anmälarens formuleringar och blev irriterad. Stackars Runnberg tog till sig av kritiken och bad om ursäkt. Själva sakfrågan försvann lika plötsligt som den uppstått.

Plåster på blessyrerna gav direktör Bo Berggren i ett inlägg i sommardebatten och därmed kunde ärendet varit helt utagerat om det inte vore för betydelsen av själva sakfrågan.

Runnberg blev ju egentligen attackerad av Strömmer för att han var obegriplig (och därmed snobbig) när han egentligen dristat sig till att tänka lite mer och större kring klenoden Himlaspelets framtid.

Himlaspelet ingår numera tillsammans med Ingmarsspelen och Skinnarspelet - i en färgrik, doftande bukett kurbitsblomster. Numera en välbunden bukett i konceptet "Dalaspelen" placerad i marknadsvänlig mylla, som man når via internet. Väl omhändertaget alltså. Så långt är allt väl.

Arrangörerna av Musik vid Siljan har redan kunnat summera ett lyft för årets upplaga av tonfesten ( från 35 000 under 2001 till 44 000 besökare under 2002). Dalhallas säsong pågår och trenden är gynnsam. Sammanräkningen kan inte göras förrän operaföreställningarna och säsongkonserterna dragit fulla (?) hus. Redogörelsen från bygdespel,festivaler och marknader kan utökas och summeringen för evenemangen i Dalarna sommaren 2002 slutar med stor säkerhet på ett bra resultat.

Då var det väl bra?

Nej, det är inte tillräckligt bra. Det är för mycket lagom bra - det krävs mer. Ett formidabelt uppsving och en sjusärdeles kraftsamling för att presentera ett kraftfullt varumärke: Dalarna - lustgården! Dalarna - kraftkällan! Dalarna - alternativet!

Tillbaka till Himlaspelet så är det symptomatiskt att Jens Runnberg med sådan aktning och respekt närmar sig ämnet att han snubblar på orden och trasslar in sig i formuleringarna och får kritik för sitt språk, när han vällovligt vill bidra till att blomman i kurbitsbuktetten inte ska vissna. Han gör alldeles rätt. Stå på dig Runnberg och hjälp till att lyfta Himlaspelet ur gropen! Fler än tidningens kulturskribent borde ägna sig åt sådana reflektioner. Fundera över vad Himlaspelet ska bidra till för att hålla kvar eller locka ny publik.

Ta ett nytt ( frågan är ju inte alls ny ) nappatag med alla spel, festivaler, musikfester och marknader, spelmansträffar med mera och gör en marknadsplan för hela Dalarna sommar,vår höst och vinter.

För samman bilden av hela Dalarna: musiken (inklusive världsmusiken, Jussi Björling och musikarenan Dalhalla), konsten, världsarvet, utbildningsvägarna (inklusive de kommunala musikskolarnas profil) och mycket annat för att hävda Dalarna som ett varumärke.

Produkten Dalarna har ju en enastående saga att berätta - bär på en fantastisk inneboende kraft. Den kraft som varje skapare av en produkt med ett varumärke drömmer om att få berätta. Gör det och ta Himlaspelet som exempel.

GUNILLA LUNDBERG

Mer läsning

Annons