Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hiroshima mon amour

Annons

Kanske sitter du just nu och äter frukost. Vad kan klockan vara? Åtta ungefär? Du hör möjligen inte ett flygplan långt borta i fjärran? Låt tankarna gå till en man som satt på trappan utanför en bank som ännu inte hade öppnat. Han satt där den 6 augusti 1945. Hörde han möjligen ljudet av ett flygplan? Kanske, kanske inte men alldeles snart skulle en Boeing B-29 Superfortress befinna sig ovanför mannen där han satt i sin stad.

Vid spakarna fanns piloten Tibbets och hans flygplan hade, i likhet med ett fartyg, ett egennamn. Hon hette Enola Gay, uppkallade efter Tibbits mamma.

Klockan 02.00, alltså sex timmar tidigare, lyfte Tibbets från Tinian. Klockan 08.15 fullgjorde Tibbets sin mission. Han lät Enola Gay släppa sin last och 600 meter ovanför marken exploderade bomben.

Mannen på bankens trappa hann inte reagera. Men det syns var han suttit. Stenbeläggningen är mörk efter hans kropp. Det bländande ljuset blekte resten av trappan.

Hiroshima. Det är i dag 60 år sedan.

Inom en radie på två kilometer fanns inte sten på sten med bara ett undantag. Det var den byggnad som låg rakt nedanför epicentrum. Det var en lokal för industriutställningar och än i dag står den kvar på sin plats med sin kupol av nakna armeringsjärn. Den kallas för A-bomb Dome. Floden som flyter genom Hiroshima delar sig och på ön mellan flodarmarna ligger Fredsparken med Fredens eld och museet. I en stensarkofag under en valvbåge finns namnen på bombens offer. Omkring 100 000 dog omedelbart och lika många under de efterföljande veckorna.

Museet är en skakande upplevelse. I ett rum finns en stor modell över stadens centrum före den 6 augusti 1945. Bredvid finns en annan modell av samma område efter bomben. Det är fullständigt ofattbart. På några minuter blev en grönskande stad ett svart, hett inferno. Allt smälte. Deformerade glasflaskor, en förvriden trehjuling och en klump med kapsyler som antagligen kom från någon restaurang. Och en armbandsklocka som har stannat på kvart över åtta. Detta museum borde egentligen ambulera världen runt för på ett mer påtagligt sätt kan inte atombombens fasor åskådliggöras.

I dag finns omkring en halv miljon svenskar som var tio-tolv år då bomben föll. Är Du en av dem är Du välkommen att höra av Dig till mig.

Om detta måste vi berätta.

Mer läsning

Annons