Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Henrik Johansson: "Jag tittar på högen med utredningar av hot som polisen lade ned direkt"

/

Annons

Den här krönikan påbörjades strax innan klockan åtta kvällen torsdag 9 mars. En och en halv timme senare lägger jag på telefonen efter min fjärde kontakt med polisen inom loppet av tre dagar.

Än en gång har jag hotats med att "skäras upp", eller som personen uttryckte sig: "jag ska cutta upp dig framför dina nära och kära."

Den absolut vanligaste frågan jag får i anslutning till mitt engagemang för sajten interasistmen.se är: Men du får väl ganska mycket hot va?

Vanligtvis försöker jag undvika att diskutera hot och hat. Anledningen till det är framför allt att jag vill ha fokus på vår granskning, men också för att jag inte är helt bekväm att prata om ämnet.

Nu känner jag dock att det är hög tid att faktiskt skriva om de hot från högerextrema som jag utsätts för. Men tyvärr kommer inte denna krönika att handla om de som hotar, utan om polisens inkompetens och ovilja att ta hoten på allvar.

Härom dagen snubblade jag över högen av polisanmälningar som jag gjort, som sedan lagts ned. Gång på gång ser jag orden: nerlagd i brist på spaningsuppslag.

När jag i veckan ännu en gång stod inför att en person föraktar min medborgerliga frihet att granska ett riksdagsparti så till den grad att han med hot försökte stoppa mig, så infinner sig en onormal kyla.

Jag vet exakt vad jag måste göra för att ens ha en chans att förmå polisen att agera. Så i stället för att oroa mig för mina nära och kära, eller för den delen mig själv, så börjar jag researcha och samla ihop bevisningen.

Oro och rädsla får vänta om jag ska ha en chans att sätta dit killen som hotar mig. Den här gången har jag tur, personen har inte gjort några större ansträngningar för att vara anonym och jag kan gå in till polisen med ett gediget underlag.

Men hoten fortsätter, trots att jag påpekar för karln att jag gjort en polisanmälan.

Hoten blir värre och jag känner mig bara kallare.

Jag gör mitt jobb, rädslan får jag hantera senare.

Ser ni felet, det sjuka? Min, och många andra opinionsbildares och journalisters erfarenhet, är att polisen inte gör sitt jobb. De tar helt enkelt inte högerextrema hot på allvar.

Så i stället för att bli rädd och "bara" polisanmäla har jag börjat göra polisens jobb. I stället för att i första hand värna om mina nära och kära tvingas jag agera som förundersökningsledare.

För om jag inte gör det, så svarar polisen att spaningsuppslag inte finns och ännu en person som försöker tysta opinionsbildare och journalister går fri.

Polisen kan skylla på resursbrist hur mycket den vill. Men när en person lämnar en mer eller mindre färdig utredning på polisstationen och den läggs ner med så gott som vändande post, ja då handlar det inte om resursbrist.

Då handlar det om ovilja, oförstånd och slapphänthet. Jag ska återkomma till dem som hotar, hur de organiserar sig och varifrån de får sitt hat.

Men det får bli en annan krönika.

Mer läsning

Annons