Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Henrik Johansson: Ge Säpo ansvar för det lokala nazihotet mot demokratin – inte dalapolisen

/
  • Polis- och åklagararbete fungerade mycket dåligt efter att V-politikern Daniel Riazat från Falun attackerats av nazister.

Det konkreta arbetet för att skydda demokratin faller mellan stolarna, och utförs därför varken av dalapolisen eller Säpo.

Annons

I skrivande stund är det högaktuellt att slänga ur sig mer, eller för den delen mindre, genomtänkta förslag om hur vi ska få bukt med terrorism.

Inget konstigt med det – folk är rädda, och våra politiker är inte sena med att kapitalisera röster efter terrordådet i Stockholm.

Missförstå mig inte, vi ska ha ett starkt skydd mot terrorism; jag är bara inte säker på att en fotboja kommer att lösa problemet eller förebygga terrordåd.

Samtidigt har jag på senare tid fått en mer initierad bild av hur Säpo och polisen jobbar med hot mot demokratin och dess företrädare, alltså till exempel lokala politiker, journalister och aktörer i civilsamhället.

Bilden som växer fram skrämmer mig minst lika mycket som hotet från terrorism.

Säpos arbete präglas idag av något vi kan kalla säkerhetsperspektivet, alltså det hot vi såg realiserades på Drottninggatan i Stockholm. Till följd av säkerhetsperspektivet kommer ett stort fokus ligga på religiös extremism – med rätta.

Samtidigt har Säpo i uppdrag att skydda hela vår demokrati, eller snarare – jag trodde att det var deras uppdrag.

För när det kommer till hotet mot journalister, lokala politiker eller civila aktörer så slår Säpo ifrån sig ansvaret med motiveringen att det inte hotar att omkullkasta det demokratiska statsskicket i sin helhet.

För att uttrycka det enkelt: Säpo har ett nationellt fokus; vad som händer lokalt får någon annan lösa.

Det är ingen hemlighet att hotet på individ– och organisationsnivå – allt det som inte hotar hela det demokratiska statsskicket – kommer från den högerextrema miljön.

Så vem skyddar då demokratins företrädare?

Säpo menar att polisen bär ansvaret, men samtidigt är polisens arbete högst sporadiskt. Inte sällan säger polisen själv att de varken har resurser, kunskap eller mandat för att göra jobbet.

Låt mig ta Dalarna som exempel. Här har vi huvudsätet för en revolutionär nationalsocialistisk rörelse. De ämnar att på två fronter jobba för att avskaffa demokratin, dels med våld och dels genom politiskt arbete. De hotar och misshandlar politiker, deras företrädare misstänks för bombattentat mot flyktingförläggningar och politiska motståndare.

Och vad gör dalapolisen?

Tja, inte mycket. Dalapolisen har misslyckats i de flesta utredningar, på ett eller annat sätt, som kan kopplas till vit makt-miljön. Inte heller har man, vad jag kan se, något omfattande spanings– eller störningsarbete mot dessa individer.

LÄS MER: "Fallet Riazat är ett fiasko för polis och åklagare"

Istället återkommer ursäkterna som en gammal repig LP-skiva: vi tar visst hot från högerextremister på allvar, men vi har inte resurser att göra allt om och om igen.

Så kommer resurser att lösa problemet med hotet mot demokratin?

Det kommer säkert att göra något för att förbättra situationen, men vi kan samtidigt inte kasta pengar på ett problem i hopp om att det löser sig.

Om vi har identifierat problemet som att ingen tar ett övergripande ansvar för skyddet av vår demokrati, så måste lösningen vara att någon i första hand tar ansvar. I andra hand ser vi om det behövs tillsättas resurser.

Det är Säpo som har underrättelserna om den våldsbejakande miljön så Säpo borde även ha det övergripande ansvaret.

De måste säkerställa att journalister vågar göra sitt jobb, de måste säkerställa att politiker vågar ta till orda i våra lokala parlament och de måste säkerställa att organisationer kan jobba för demokrati ostört.

Framförallt, Säpo måste inse att demokrati inte bara existerar på nationell nivå. Vi på landsbygden vill ha samma möjligheter att agera inom demokratins ramar som våra riksdagsledamöter.

Det duger helt enkelt inte att hotet mot vår demokrati faller mellan de berömda stolarna.

Mer läsning

Annons