Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hello Hillary!

/
  • Hillary Clinton visar musklerna. Politiska TV-program, där Hillary Clinton och andra presidentkandidater besvarar videosnuttar som frågeställarna sänt in från sina datorer via You Tube, ger Internet nya politiska dimensioner. Tänk att få synas ihop med Hillary i TV-rutan och själv bli småkändis på kuppen.

Annons

I jakten på "vanliga väljare" begränsas Internets värde av att aktivt sökande eller surfande förutsätts. Genomsnittsväljaren uppsöker knappast partiernas webbsidor eller enskilda politikers bloggar. Mördande reklam och propaganda handlar höggradigt om att oförhappandes koppla nacksving på "offret". Den förmågan har TV-reklamen men inte Internet. I fjolårets valrörelse satsades föga på Internetkampanjer. Endast tre procent av partiernas propagandakostnader ägnades nätkampanjer.

Ambitiösa kommuner har länge hållit sig med webbsidor, där väljarna både kan hålla sig ajour med kommunledningens förehavanden och kommunicera med politikerna. En välskött kommunal webbsida kan fungera som ett medborgarforum. Dock - samma sak här - man når de redan intresserades begränsade skara. Vilket även det är värdefullt och vitaliserande för den kommunala demokratin.

En etablerad kändis som Carl Bildt kan naturligtvis räkna med stor uppmärksamhet för allt vad han tycker och tänker på sin berömda blogg, där han i motsats till framträdanden i press och etermedia inte besväras av frågvisa reportrars impertinenta frågor. En ministers blogg är en alldeles utmärkt spänningsförstärkare för politiska utspel, då den fortlöpande bevakas av ambitiösa journalister och politiska konkurrenter.

Men väl att märka - Bildt var redan en politisk storkändis innan han skaffade sig den numera riksberömda bloggen. En färsk, uppåtsträvande politiker når inte berömmelse enbart genom att skaffa blogg eller chattplats på nätet. Vem uppsöker bloggar, länkade till helt okända namn?

Internet är emellertid alldeles excellent utmärkt för politisk ryktesspridning - positiv som negativ. Särskilt det senare. Pikanta rykten släpps anonymt och behändigt loss på nätet för att så småningom, via andra vägar, bubbla upp bland vanliga väljare. Nog så värdefullt i USA, där inslaget av personval med rivaliserande kandidater ur samma parti är betydligt större än här.

Det egentligt nya med Hillary Clintons kampanjkoppling till Internät är samverkan mellan videoklippkanalen You Tube (nyligen uppköpt av Google) och TV-kanalen CNN. Hon avslöjade en otrolig talang i konsten att ge kvicka svar och publikknipande chattrepliker på frågorna i de videoinlägg, som tittarna skickat in till You Tube från sina datorer via nätet. Showmomentet bedöms nu bli ännu viktigare i amerikansk politik. Vilket säger åtskilligt. Det handlar således om kombinationen av TV-program och Internet.

Sommarfluga eller ny politisk maktfaktor? Svaret ges kanske redan i september, då även motsidans, dvs republikanernas rivaliserande presidentkandidater framträder i samma slag arrangemang av You Tube och CNN.

Mer läsning

Annons