Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hans Rosling är död – länge levet arvet efter honom

/

"Åh vad vi kommer att sakna Hans Rosling". Utrikesminister Margot Wallström kommenterade den världsberömde professorns död i Rapport, och aldrig har jag varit mer benägen att skriva under på hennes ord.

Annons

Åh vad vi kommer att sakna Hans Rosling! Professorn som förklarade sakernas tillstånd för oss. Som gav oss hopp och ständigt upprepade att världen blir bättre.

Alltid uppbackad med forskning, med statistik, med legobitar och klossar, kanske äpplen, ja helt enkelt vad som fanns till hands för att beskriva komplicerade saker på ett lättbegripligt sätt. En nykter röst i en ofta polariserad och förvirrad debatt. Fast Rosling debatterade inte. Vem minns inte intervjun i dansk teve som avslutades med att han satte reportern på plats med orden "Det här är ingenting som man kan diskutera. Jag har rätt och du har fel":

Rosling brydde sig aldrig om ifall hans siffror var obekväma för mottagaren. Han lade helt enkelt fakta på bordet, samtidigt som han förklarade de större sambanden. Sambanden som vi journalister sällan lyckas överblicka.

I en tid när så kallade "alternativa fakta" har blivit rumsrena och tagit sig ända in i Vita huset, när journalister attackeras och hotas för att de gör sitt jobb, i en tid när vi som mest behöver sådana röster som Hans Roslings, då går han ur tiden.

Samma dag som en 31-årig man döms till fängelse för att mordhotat Gefle Dagblads chefredaktör. Samma dag som en annan man döms till villkorlig dom och skadestånd för att ha grovt förtalat Hudiksvalls Tidnings politiske redaktör. Samma dag som en ledarskribent på Nerikes Allehanda får ta emot dödshot efter att ha ifrågasatt Örebropolisen Peter Springare vars supportrar nu på något märkligt sätt vill stötta honom genom att i samlad tropp via mejl och sociala medier angripa en journalist som gör sitt jobb.

Oisin Cantwell skriver i Aftonbladet om hur en sådan som Springare kan vara nästa mediestjärna, eftersom han passar perfekt in i populismens tidevarv där känslor går före fakta. Att Springares fans nu ägnar sig åt grova övertramp i sitt försvar av honom tycks inte bekymra polismannen ett dugg.

Det är lätt att känna sig uppgiven inför samtalsklimatet och faktaresistensen.

Därför är det extra sorgligt att Hans Rosling lämnat oss, nu när det tycks som om han behövs mer än någonsin. Men låt oss inte glömma honom. Låt oss minnas hans ord, om att världen blir bättre. Låt oss fortsätta att sprida orden och statistiken och låt oss hålla huvudet lika kallt som Rosling gjorde inför världens dumheter. Låt oss med gemensamma ansträngningar försöka förklara precis så enkelt utan att fördumma, som Rosling visat att man kan göra.

Vissa saker går faktiskt inte att diskutera. Det finns sådant som är rätt, och annat som är fel.

Mer läsning

Annons