Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Handlingsförlamad regering tappar röster

Annons

Jag hoppas att ni har haft en skön sommar så här långt. Regeringen har inte haft det. Stigande arbetslöshet, vikande opinionssiffror och ännu inga konkreta förslag för att vända utvecklingen.

Folk börjar helt enkelt tröttna, även de trognaste sympatisörerna. Att det faktiskt är så förstod jag själv först riktigt på allvar när jag av en slump stötte på två gamla kompisar i Visby i början av juli.

Båda har gått från en studenttid på vänsterkanten till att vara trogna socialdemokrater. Men nu skulle de - "om inget oförutsett inträffade" - rösta på Fredrik Reinfeldt och moderaterna. Och orsaken var framför allt regeringens handlingsförlamning i allmänhet och i synnerhet oförmågan att få ner arbetslösheten, särskilt ungdomsarbetslösheten. Den senaste statistiken visar också att allt fler ungdomar är öppet arbetslösa, inte minst i Dalarna.

När ungdomar inte får jobb kan man inte hålla fast vid gamla system som stänger ute dem från arbetsmarknaden, resonerade dessa gamla vänsterradikaler. Då måste till strukturförändringar och större löneskillnader. De lät som moderaterna brukade göra före Reinfeldts vänstersväng.

Det "oförutsedda" som skulle kunna inträffa och få mina gamla grannar att ändra sig skulle alltså vara en snabb minskning av arbetslösheten. Och mycket talar också för att det är precis det som regeringen kommer att satsa hårt på i budgeten inför nästa år.

När Saco:s chefsekonom Gunnar Wetterberg hälsat på i finansdepartementet och dragit sitt förslag om 100 000 offentliga "samhällsarbeten" ska finansminister Pär Nuder ha manat sina medarbetare att "lyssna noga". Finansministern har tidigare talat om att "bygga en bro" tillbaka till arbetsmarknaden.

Under Almedalsveckan i början av juli fick regeringen också oväntat stöd för att föra en mer expansiv ekonomisk politik. Nestorn bland svenska nationalekonomer professor Assar Lindbeck hävdade att finanspolitiken är för stram och Pär Nuder var inte sen att haka på.

Med så hög arbetslöshet har vi inte en högkonjunktur enligt Nuder och då skulle det alltså vara rätt att allmänt stimulera ekonomin.

Problemet är bara att statsbudgeten redan går med underskott. Det tidigare så heliga målet att de samlade offentliga finanserna ska gå med två procent i överskott över en konjunkturcykel är väldigt avlägset. Pensionssystemet som tidigare fått in mer pengar än vad som betalats ut går numera nätt och jämt ihop.

Att då ytterligare öka budgetunderskottet innebär naturligtvis att den tänkta bufferten för framtidens allt mer grånande befolkning riskerar att gå upp i rök. Sådana långsiktiga avvägningar brukar dock få stå tillbaka när valfebern slår till.

Det har inte minst den tidigare finansministern Kjell-Olof Feldt vittnat om och vilka förödande konsekvenser det sedan fick i början av 1990-talet med påtvingad åtstramning och massarbetslöshet. I september får vi se hur långt regeringen Perssons minne är.

Å andra sidan kanske en viss stimulans är vad som behövs. Med ökad privat sysselsättning ökar också skatteinkomsterna och vi kan hamna i en god spiral. Det är nog det Pär Nuder och Göran Persson drömmer om på nätterna. Och skulle drömmen slå in kanske de tidigare trogna socialdemokraterna ändrar sig och trots allt inte röstar på Reinfeldt när det är dags.

070-349 35 72

Mer läsning

Annons