Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grabben som försökte döda min pappa

Annons

Så här skrev president Bush till sina barn:

"Jag svor på att jag aldrig skulle vrida mina händer och prata om världens mest ensamma jobb, eller vrida mina händer och prata om pressen och prövningarna. Jag vet att min ståndpunkt ger er bekymmer då och då och det gör mig ledsen.

Jag vill bara att ni ska veta att jag känner att varje människas liv är värdefullt, även de små irakiska barnens liv. Men man måste hålla fast vid sina principer och ibland måste man göra det som man tror är det bästa. Man kan inte kompromissa och ge upp, även om ens kritiker är både många och högljudda."

Jo, så skrev han men det var inte George Bush Jr. utan hans far, George Bush senior. Brevet är daterat den 31 december 1990 och en av mottagarna var förstås USA:s nuvarande president, George W Bush, den 43:e i ordningen. Hans pappa var USA:s 41:e president.

Sedan det brevet skrevs skådade världen hur Saddam Hussein tågade in i Kuwait och Bush den äldre tryckte på knappen och bomberna föll över det irakiska folket.

Nu har hans son tryckt på knappen och bomberna faller över samma folk än en gång och nu finns dessutom ett hämndmotiv.

När Gulfkriget var över, for George Bush den äldre till Kuwait på besök. Året var 1993. Då inträffade något som fått nuvarande presidenten att referera till Saddam Hussein som "grabben som försökte döda min far". En bilbomb exploderade och Irak låg bakom mordförsöket. Även presidentens fru Laura var med i bilen och även hon kunde ha dödats. Alltså har George Bush en personlig anledning att hata Hussein.

Vita huset tyckte inte att kommentaren om "grabben Hussein" var så lyckad. Det är ju inte så bra om presidentens handlande bygger på personligt hämndbegär.

I presidentens omgivning finns många män som var mycket inblandade i Gulfkriget.

Nuvarande utrikesministern Colin Powell var högste ansvarige i militärledningen och Dick Cheney var gamle Bushs försvarsminister. Han är nu vice president. Så många av grabbarna som var med då, spelar minst lika viktiga roller i dag.

Ovanstående beskrivning av Bush och hans far har jag fått från den engelska tidningen The Daily Telegraph och dess Washingtonkorrespondent Toby Harnden.

Senaste veckan har jag nämligen tillbringat i den engelska huvudstaden och jag hann precis hem innan det brakade loss.

Engelska tidningar har inte varit nådiga i sin kritik av Bush och Blair. En pressad Tony Blair fick i alla fall stöd av underhuset för sitt krigande, men hans parti är splittrat. Engelsmännen vill ju inte ha krig enligt seriösa undersökningar.

Men allteftersom dagarna gick ändrades attityden en aning.

Varje morgon kunde man ringa och säga ja eller nej till anfall på Irak i tv-stationernas soffprogram. I måndags var siffran 69 för ett anfall och 31 emot.

Men solen lyste över Hyde Park och trafiken är välgörande lugn i London sedan man införde tvångstullar för bilar i centrum. Det kostar fem pund om dagen (70 kronor) och det verkar avskräckande, i alla fall så här inledningsvis. Systemet har bara några veckor på nacken.

Synpunkter? E-posta till karin@nyalt.se

Mer läsning

Annons