Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gör genuin låglönesatsning!

Annons

Jag varnar för en situation, då de vårdanställdas löner först blir golv för övriga grupper på arbetsmarknaden, ansåg Göran Persson i går.

Statsministern befarar att det svenska systemet för lönebildning ska råka i sken.

Wanja Lundby Wedin ansåg offentligt att Kommunals krav på 5,5 procents lönepåslag är orimligt och att förbundet inte kan räkna med att få igenom kravet. En minst sagt anmärkningsvärd markering av en LO-ordförande under brinnande konflikt.

”LO:s ordförande ska hålla mun eller hålla med oss”, ansåg en påtagligt stukad Ylva Thörn.

Såväl kommunalstrejken som bussförarnas sympatistrejk drabbar allmänheten – inte så mycket arbetsgivarsidan, det vill säga kommuner och landsting. Dessa sparar i stället mångmiljonbelopp på strejken och utsätts inte för nämnvärd press av stridsaktionen. Kommuner är stryktåliga.

Fortfarande åtnjuter Kommunal allmänhetens starka sympatier. Men – väl att märka – sympatierna gäller framför allt den klart underbetalda vårdpersonalen. Inte så mycket Kommunals mer välbetalda grupper.

Kruxet är att Kommunals lönekrav på 5,5 procent gäller samtliga förbundets medlemmar, således inte bara förbundets låglönegrupper.

Har Kommunals ledning valt fel strategi? Hade det varit möjligt att få hela förbundet med i en kraftfull konflikt, som enbart syftat till rejäla lönelyft för de sämst betalda medlemmarna? Vi betvivlar att sådan solidaritet var möjlig då. Bättre betalda grupper var påtagligt benägna att åka snålskjuts på de lågbetaldas trista situation för att komma i åtnjutande av procentuellt lika höga påslag för egen del.

Kanske borde lönepåslagen i stället krävas i absoluta krontal istället för procent, när det handlar om stridsaktioner för särskilda låglönegrupper?

Socialdemokratins traditionalistiska partivänster tror sig nära nog skåda klasskampens pånyttfödelse i Kommunalkonflikten och dess sympatistrejker. Arbetarrörelsen står emellertid illa kluven inför konflikten, vilket inte minst både partiledarens och LO-ordförandens negativa reaktioner avslöjar.

Konflikten har pågått i snart fem veckor. Tiden tycks snarare arbeta mot än för de strejkande, vilket även den växande irritationen över Kommunals konflikt hos andra LO-förbund antyder.

En intressant fråga tränger sig på:

Är inte tiden mogen för en omstrukturering av Kommunals lönekrav att gälla enbart förbundets sämst betalda grupper – de i vårdfacket. Då kan saken framställas som en genuin, solidarisk satsning på de hittills kroniskt lågavlönade – och därtill kvinnodominerade – jobben i vården.

Detta skulle allmänna opinionen gilla och arbetsgivarna få svårt att säga nej till.
Inte heller behöver lönebildningen i landet råka i sken.

Mer läsning

Annons