Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ger utbildning jobb?

Annons

Det är ett faktum att utbildningsnivån i Dalarna fortfarande är låg och att det är fler kvinnor än män som söker sig till högre utbildning. Samtidigt kan vi konstatera att svensk utbildning genomgått radikala förändringar. Bland annat har gymnasieskolan reformerats flera gånger under den senaste 15-årsperioden.

Resultatet har blivit att en betydligt större andel av varje årskull i dag går vidare till högre utbildning. Men under samma period har andelen som saknar fullständiga grundskole- och gymnasiebetyg ökat markant.

Utvecklingen har lett till en disharmoni mellan befintliga jobb och kompetens-nivån hos arbetskraften. Sverige har kommit i ett läge med en ökad andel akademiker bland arbetstagarna, samtidigt som arbetskraftsbehovet främst stiger i branscher som inte kräver universitetsutbildning.

LO och Lärarnas riksförbund har nu gemensamt gett sig in i debatten. Både lärarfacket och LO vill satsa mer resurser på grundläggande utbildning och yrkesutbildningar.

Regeringens mål att 50 procent av alla svenska elever ska påbörja eftergymnasial utbildning före 25 års ålder är i det närmaste uppnått.

Det är bra att ha en välutbildad befolkning som tar hänsyn till framtidens behov. Men ett samhälle där hälften av jobben kräver högre utbildning kommer inte att bli verklighet, ens på relativt lång sikt.

Fram till dess utbildas folk som går arbetslösa eller arbetar med okvalificerade uppgifter. I båda fallen går deras specialkunskaper snabbt förlorade - utbildning är en färskvara. En tredje grupp söker sig utomlands. Ingetdera är en lönsam affär ur ett samhälleligt perspektiv.

Vore det så väl att Sveriges befolkning bara hade en "för hög" utbildning skulle problemet vara mindre. Men en ekonom kan inte ta jobb som frisör eller snickare utan vidare utbildning. Den som gått en studieförberedande gymnasieutbildning kan förstås i nödfall ta okvalificerade arbeten, men inte lediga arbeten som kräver yrkesutbildning.

På en punkt är emellertid LO och Lärarförbundet fel ute. Det är när de hävdar att det är "marknadsmekanismerna i utbildningssystemet" - valfriheten - som leder eleverna fel. Problemet är viktigt att se, men deras föreslagna åtgärder - ökad centralstyrning - är inte någon lockande väg att gå.

Det är inte skolornas marknadsföring som är problemet; det uppstår först om elever missleds i sina studieval på grund av felaktigheter i marknadsföringen.

Organisationen Svenskt näringsliv i Dalarna har ofta uttalat kritik över att vissa gymnasieskolor lockat till sig elever genom udda utbildningsprogram som cykelåkning och hästskötsel. Näringslivsorganisationen menar att denna typ av utbildningar med automatik leder till arbetslöshet.

Visst ska det kunna kännas trevligt att gå till jobbet, men arbete är i första hand ett sätt att försörja sig - inte ett fritidsintresse. Skolan behöver tala klarspråk kring vilka utbildningar som kan ge arbete i slutändan, och hur viktigt detta budskap är.

Högre utbildning har länge setts som en garant för framtida arbete. Att detta inte längre stämmer har många unga akademiker fått erfara genom smärtsam erfarenhet. Utbildningspolitiken är i otakt med samhället. Det är dags för regeringen att erkänna att mer teoretisk utbildning inte är någon patentlösning för framtiden - varken för samhället eller för individen.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons