Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gabriel Ehrling: Tro inte att nazismen försvinner för att vi förbjuder NMR

Artikel 3 av 5
Antisemitism och nazism (2018)
Visa alla artiklar

Annons
Gabriel Ehrling är politisk redaktör (vik.) på oberoende liberala Dalarnas Tidningar.

Varje gång nazistiska NMR marscherar eller genomför någon annan större aktion höjs röster för att organisationen bör förbjudas. Eller åtminstone att den av princip inte borde beviljas demonstrationstillstånd.

Det är på sätt och vis förståeligt.

Sverige har varit huvudsakligen förskonat från direkt antidemokratiska krafter som använder demokratin för att propagera för upphävandet av densamma.

Skrämsel och hotfullt beteende mot enskilda politiker och aktivister är också en given del av NMR:s utstuderade strategi. Det märktes inte minst under den nyligen avslutade Almedalsveckan i Visby. Händelser där har lett till nya krav på ett organisationsförbud.

I morse kom så nyheten att regeringen vill förbjuda "nazistiska och rasistiska organisationer" och att man menar sig kunna göra det utan att ändra grundlagen. Ny lagstiftning kan vara i kraft redan i mitten av nästa mandatperiod. Justitieminister Morgan Johansson (S) sa till Sveriges Radio:

"Nu får det vara nog när det gäller den här typen av aktiviteter. De (NMR) utgör nu, tycker jag, ett allvarligt hot mot enskilda människor. Så det här måste vi vidta mer kraftfulla åtgärder mot, för att få stopp på."

Johansson (S) menar förvisso att det är "ett stort steg" och konstaterade att svenska politiker annars i det längsta försöker undvika förbud mot åsikter och organisationer, en hållning regeringen också försvarat inför FN.

Med risk för att låta cynisk så kunde jag när jag tog del av utspelet inte låta bli att tänka: Jaha? Vad är det som har förändrats? Vad med NMR:s närvaro under Almedalsveckan var så annorlunda att det nu "får vara nog"? Nazimarscher, hindrande av antinazistiska manifestationer och trakasserier av politiker och aktivister har ju pågått i åratal.

Exakt hur regeringen tänker sig utformningen av organisationsförbudet är inte känt. Men nog känns det plötsligt att nu dra ett sådant förslag ur hatten.

Regeringen hämtar stöd för den nya hållningen i regeringsformens andra kapitel 24:e paragrafen. Där står att läsa:

"Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande."

Justitieminister Johansson gjorde i intervjun klart att det är den senare delen man vill luta sig på i utformandet av ett framtida förbud: att NMR i sig – som organisation – ska vara att betrakta som "förföljelse av en folkgrupp".

Moderatledaren Ulf Kristersson har i stället argumenterat för en kriminalisering av deltagande i vad partiet kallar ”våldsbejakande organisationers” verksamhet. M menar dock att detta bör ske inom ramen för en större grundlagsgenomgång, med huvudsakligt syfte att stärka skyddet för demokratin.  

Det framstår utan tvekan som ett mindre förhastat tillvägagångssätt. Därtill tycks förslaget rimligare rent principiellt: Att man i Sverige får tycka och tänka vad man vill – men att organisationer som har våldskapital och bevisas vara våldsbejakande förbjuds att verka inom demokratins ramar.

Har en annan lösning på problemet. M-ledaren Ulf Kristersson. Foto: Fredrik Sandberg / TT

Risken för att ett allmänt förbud mot "nazistiska och rasistiska organisationer" leder till krav på förbud även av verksamheter som ligger klart inom ramen för det som bör betraktas som yttrandefrihet i ett öppet samhälle är uppenbar. Att vänstern har svårt för den gränsdragningen framgick så sent som i veckan av en redan famös kommentar på Aftonbladets ledarsida.

Det allra viktigaste konstaterandet med anledning av regeringens förslag är dock att det inte räcker med ett organisationsförbud.

Det är alltid lätt att förbjuda saker. Det "visar på" så kallad "handlingskraft". Men framför allt känns det nog bättre – som en temadag eller ett fackeltåg. Den avgörande frågan som alltid bör ställas är dock: Gör det någon skillnad?

I viss mån är svaret ja. Det sätter "käppar i hjulet" för nazisterna. Men även om regeringen lyckas mejsla fram ett lagförslag som är tillräckligt skarpt för att ha praktisk verkan, lyckas få med sig riksdagen och nazistiska organisationer förbjuds, så kommer problemet i allt väsentligt att finnas kvar. Nazismen försvinner inte för att vi förbjuder NMR.

Den som lurar sig att tro att NMR inte kommer att anpassa sin propaganda efter en ny lagstiftning underskattar långsiktigheten i den pågående nazistiska mobiliseringen. NMR använder demokratin. Men de kommer inte att upphöra med sin verksamhet för att riksdagen tar de demokratiska verktygen ifrån dem.

Behovet av polisiära skyddsåtgärder och långsiktigt förebyggande arbete för tolerans förblir oförändrat.

Tidigare delar i serien "Antisemitism och nazism" (2018):

Gabriel Ehrling: Se det nazistiska hotet, men känn också styrkan i samlingen kring demokratin (1)

Gabriel Ehrling: För att bekämpa antisemitismen måste vi förstå den – och judehatet har flera ansikten (2)

Fler ledare och krönikor av Gabriel Ehrling

Alla artiklar i
Antisemitism och nazism (2018)
Annons