Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gabriel Ehrling: Låt oss hylla det samhälle som kom under angrepp – inte tävla i "tuffare tag"

Annons
Ett betonglejon vaktar Drottninggatan i blomsterskrud efter terrorattentatet i Stockholm för ett år sedan. Livet återvände till det normala, men DT:s Gabriel Ehrling varnar för en alltmer auktoritär politisk retorik. Foto: Fredrik Sandberg/TT

I dag är en dag då många svenskar stannar upp. Alla minns vi nog vad vi gjorde för exakt ett år sedan, när de första rapporterna kom om en lastbils dödsbringande färd längs Drottninggatan i Stockholm.

När dammet lagt sig, de krossade betonglejonen röjts undan och tillvaron så sakteligen börjat återgå till det normala hade fem liv släckts. Hundratals människor hanterar i dag, som alla andra dagar, fysiska och psykiska men från attacken. Många kommer att kämpa med dessa resten av sina liv.

Även vi som betraktade attentatet på tryggt avstånd bör stanna upp en stund i dag. För precis som i alla kriser är det först när det akuta läget är över som arbetet med att försöka förstå vad det kommer att betyda för den egna personen och för samhället kan börja.

Att stänga trafiken i – och till och från – huvudstaden går fort. Att spärra av gator, släcka det som brinner och få ytan att återgå till det normala likaså. Men att förstå varför det hände och vad det betyder för vårt sätt att leva, den processen tar mycket längre tid och är också långt svårare.

Om den här dagen för ett år satte landet i skräck och gav rädslan grogrund så blev dagen efter en närmast överväldigande manifestation för sammanhållning och beslutsamhet. Genom att återta gaturummet och fylla det med blommor, tårar och mod visade tiotusentals människor i Stockholm att attentatet inte bara rörde de människor som vistats längs Drottninggatan – utan oss alla. Att varje försök till terror också är ett angrepp på samhället i stort och vårt sätt att leva.

Enade mot terrorn. På minnesväggen vid Kulturhuset i Stockholm lovade många att inte låta sig begränsas. Foto: Claudio Bresciani/TT

Vid det här laget vet vi också att så var fallet. Terroristen Rakhmat Akilov föraktar det moderna, upplysta, fria samhället och skulle helst av allt se Sverige täckt av det mörker av våld, förtryck och medeltida inskränkthet som präglar terrorsekten IS.

Ett år senare vet vi också att Akilov misslyckades. Sverige klarade den akuta krisen och vi har anledning att rikta stor tacksamhet mot polis och räddningspersonal som inte bara stod pall, utan dessutom höjde sig över förväntningarna när det gällde som mest.

Samtidigt finns det också anledning till oro över de politiska slutsatser – och inte minst den politiska retorik – som kommit i kölvattnet efter terrorattentatet.

Året som gått blev en tävlan i att framstå som mest auktoritär och repressiv. I vad som liknat rundgång har Stefan Löfven (S), Ulf Kristersson (M) och Jimmie Åkesson (SD) lovat tuffare tag. Och även om vissa förslag ska välkomnas – som insatser för att begränsa tillgången till illegala vapen – så måste vi också genomskåda och undvika att ryckas med i denna kapplöpning mot avgrunden.

Det är förmågan att se nyanserna i samhällsutvecklingen, sökandet efter den rimliga avvägningen mellan skydd mot hot och frihet att röra sig, samt att vi kan kontrollera våra känsloyttringar och sätta dem i proportion som gör oss till människor. I de snart hundra år vi haft demokrati i Sverige så har vi – när vi fått tänka efter – valt just det öppna samhälle som blev föremål för Akilovs terror.

Årsdagen bör bli en hyllning av det samhället, inte en tävlan om vem som kan slå hårdast.

Gabriel Ehrling är politisk redaktör (vik.) på Dalarnas Tidningar. Ledarsidans politiska beteckning är oberoende liberal.

Mer läsning

Annons