Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fritidspolitiker är en bristvara

Annons

den 1 december 2006

Det senaste valet har tydliggjort ett stort demokratiskt problem. Väljarna får inte som de vill. I vårt eget landsting är det övertydligt men även i andra fullmäktigeförsamlingar finns stora problem. Även om ingen sann demokrat ser med blida ögon på sverigedemokraternas lyckade val är det inte bra att partiet inte ens en gång kan besätta alla stolar man erövrade. I 26 kommuner står sammanlagt 29 sd-stolar tomma redan från början.

Det är inte bra därför att detta parti måste bemötas i debatt och den uteblir när ledamöterna gör dito och vad det kan få för konsekvenser kan man bara sia om.

I Rättvik har kommunalrådet Jonny Jones (c) genomdrivit en avsevärd minskning av antalet politiker genom att avskaffa tre nämnder och göra kommunstyrelsen ännu mäktigare. Socialnämndens elva ledamöter och elva suppleanter och lika många i barn- och utbildningsnämnden försvinner, samt sju (+7) i kulturnämnden och slutligen fem ordinarie ledamöter i ungdoms- och fritidsnämnden och deras suppleanter. Det innebär 68 färre fritidspolitiker i Rättvik.

Det paradoxala är att en minskning av antalet politiker brukar innebära applåder i stugorna. Det är heller inte ovanligt att politiska partier ofta kommer med populistiska förslag om minskade arvoden, färre ledamöter och avskaffandet av partistöd. Det är lika befängt resonemang som att försöka inbilla folket att exempelvis sjukvården kan klara sig utan en administration. Det måste vara bättre att kirurgen opererar och läkarsekreteraren för patientjournalen.

I själva verket ligger det i medborgarnas intresse att vi har många fritidspolitiker plus att dessa kommer från så skiftande miljöer som möjligt. Enfrågepartier och partier för särskilda grupper (exempelvis spi, pensionärernas intresseparti) är inget eftersträvansvärt. Hur stort intresse skulle ett spi i maktställning ha för exempelvis barnfamiljer?

Nej, problemet är att många familjer, framför allt barnfamiljer, har svårt att sy ihop schemat. Det är svårt att klara jobb, familj och fritidspolitik. Men om fler var med och bar bördan, skulle det bli enklare. Det är dessutom viktigt att de som engagerar sig också får en rimlig ersättning. Demokrati tar tid, demokrati kostar pengar men det är det enda rimliga styressättet om vi ska kunna skapa ett så gott samhälle som möjligt för så många som möjligt.

Då är kravet också att medborgarna tar sitt ansvar, sätter sig någorlunda in i politiken och använder sin rösträtt.

KARIN ROSENCRANTZ-BERGDAHL

Mer läsning

Annons