Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frejdig ny vänsterledare?

Annons

Den lika stela som oskrivna politiska etiketten föreskriver att en partiledarkandidat absolut inte får visa sig angelägen, även om alla vet att vederbörande brinner av lust och längtan till posten. Att som Alice Åström dessutom föregripa partiets valberedning tillhör de allra svåraste klavertrampen.

I likhet med Göran Persson förväntas även en ytterst hugad partiledarkandidat flerfaldiga gånger lögnaktigt förneka sin böjelse, för att först så småningom med klädsam motvillighet förklara sig redo "att ställa upp eftersom partiet nu kräver det". En väl spelad självuppoffring tar sig utomordentligt bra ut inför de egna medlemmarna.

Maktlystnad - en högst frekvent mänsklig egenskap - betraktas generellt som en skamlig åkomma i politiken. Alla vet att den grasserar epidemiskt, men ingen vill erkänna sig drabbad.

Här är äntligen en frisk och frejdig vänsterpartist, som fri från falsk blygsamhet rekommenderar sig själv som lämpligaste partiledaren för vänsterpartiet.

Rätt så. Man ska inte "sätta sitt ljus under skeppan" säger Skriften.

I en radiointervju berättade Alice Åström öppenhjärtigt om övervunna missbruksproblem och ekonomiska fataliteter. Åtminstone den första faktorn har en klart popularitetshöjande effekt, vilket två efter varandra följande v-ledares exempel klart utvisar. Detta inte i rekommendatoriskt syfte sagt.

Åströms allmänpolitiska inriktning är föga känd utanför partiet och för flertalet väljare framstår partiledarämnet fortfarande som tämligen anonymt.

Vi tror emellertid att många väljare - i likhet med politiska redaktionen - blir starkt nyfikna på en kvinna med Alice Åströms självsäkra framåtanda. Huruvida v-medlemmarna också gör det ter sig mer ovisst. Bryter mot den stränga etiketten och flagrant förbigår valberedningen, gör man vanligtvis inte ostraffat i partilivet.

Valet av ny v-partiledare får stor betydelse för styrkebalansen mellan socialdemokratins båda stödpartier, som numera fungerar enligt fysikens formel för kommunicerande kärl. Efter Schymans uppdagade deklarationsmysterier ökar miljöpartiets popularitet i samma mån som vänsterpartiets minskar.

Endast ett tillräckligt publikknipande ansikte på v:s partiledarpost - inte politiska sakfrågor och ännu mindre ideologiska spörsmål - kan möjligen återställa balansen.

Kanske Alice Åström besitter den karisman?

Mer läsning

Annons