Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förtur i vårdkön!

Annons

Självklart ska Sveriges statsminister - oavsett person, partifärg och förd regeringspolitik - ges förtur!

Detta är över huvud taget inte en fråga om huruvida Göran Persson är bra eller dålig som statsminister. En statsminister med svår ledvärk är undantagslöst sämre i ämbetet än samme statsminister utan ledvärk eller med åtminstone lindrad sådan.

På lidandets förädlande och karaktärsdanande inverkan - ett gammalt kärt motiv - tror vi nämligen inte alls. Dåliga statsministrar ska med valsedelns hjälp avsättas i första, bästa riksdagsval. I vårdkön ska statsministrar över huvud taget inte ödsla sin dyrbara tid och försöka gottgöra en dålig vårdpolitik.

Det handlar om principiellt skilda frågor.

Åtskillig förljugen populism frodas kring detta tema. Somliga inlägg i bland annat radions insändarprogram andas primitivt politikerhat och rå skadeglädje över att regeringschefen drabbats av svår värk.

Tyvärr har även Persson själv fallit för situationens populistiska frestelser. Intervjuad om sina höftproblem svarade Persson med lika dekorativ som falsk blygsamhet att han absolut inte ville tränga sig före någon i vård- och operationskön.

Detta är grundfalsk populism och det vet statsministern! Persson signalerar bara en symbolhandling, ungefär lika äkta som Mahatma Gandhis dekorativa "fattigdom" under tiden som ledare för indiens största politiska parti. (Se elakheten härintill).

Innehavaren av ett av rikets allra högsta ämbeten ska självklart ha förtur i vårdkön om statsnyttan så kräver. Så går det till i samtliga länder. Åtminstone bakom kulisserna. Och måste så gå till.

Den svenska sjukvårdens långa köer kapas inte genom stilfulla symbolhandlingar av rikets högre befattningshavare utan genom en ny och bättre vårdpolitik.

Om statsministerns höftvärk kan åtgärdas snabbare och/eller bättre hos privat sjukvård, ska han självklart välja det alternativet och blankt strunta i eventuella betänkligheter av ideologisk natur. Detta är snarast hans plikt som regeringschef i sammanhanget.

"Vem vinner på att statsministern har ont?", läser vi på moderata Barometerns ledarsida. En högst befogad fråga, med det lika givna svaret:

Ingen!

Mer läsning

Annons