Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förstör inte Dalarnas livsmedelsproduktion!

Annons

När jag för några veckor sedan skrev en artikel i tidningen om riskerna med en storskalig nyetablering av lågprisbutiker i Syd- och Mellansverige var min farhåga att landsbygden skulle få ännu färre butiker än de få som finns kvar i dag. Efter Konkurrensverkets kritik av att kommunerna försöker hindra nya etableringar av storskaliga butiker påstod jag att verket ifråga kritiserar kommuninvånarnas möjligheter att värna och påverka den lokala miljön. Verket vill nämligen att kommunernas så kallade planmonopol ska minskas till förmån för storföretagens ekonomiska intressen.

Trots att verket säger sig värna konsumenternas rätt till lägre matpriser blir följden att delar av centralbyråkratin medverkar till att rusta ned den lokala demokratin - och den småskaliga livsmedelsproduktionen!

Konkurrensverkets kritik av kommunernas rätt att påverka utformningen av den lokala helhetsmiljön, vilket formulerades i en utredning publicerad i början av sommaren, belyser på ett utmärkt sätt det otidsenliga eller rent av omöjliga i att låta statliga centrala myndigheter få ett ansvar för ett litet delområde av ett större problemkomplex.

Samtidigt som Konkurrensverket vill försämra för kommunerna och landsbygden, vilket blir de säkra effekterna av verkets agerande, försöker Konsumentverket, Boverket och Glesbygdsverket att stimulera en utveckling av landsbygdens service.

Att detta är ett ohållbart system i dagens samhälle inser säkert de flesta medborgarna i landet. Det är dags att riva ned systemet med sektorsmyndigheter och i stället bygga upp en mindre omfattande statlig byråkrati, där man får ett ansvar för att helheten i en ort, kommun eller region blir så bra som möjlig.

Men kritiken mot Konkurrensverket får inte stanna vid detta. En mycket sannolik och allvarlig effekt (utöver de följder jag tog upp i min artikel i juli) av att försöka minska kommunernas inflytande över den lokala miljön till förmån för i detta fall främst det multinationella företaget Lidl och dess planer på 100 nya lågprisbutiker är att verket gör det svårare för min-re livsmedelsproducenter att fungera i län som Dalarna.

Redan i dag har småskaliga livsmedelsproducenter som arbetar med grönsaker, charkvaror, bär, svamp, bröd och rotfrukter svårt att få bra leveransavtal med stora livsmedelskedjor. Lidl:s koncept skulle påtagligt förstärka denna effekt eftersom företaget via en mycket hög andel egna varumärken köper upp stora kvantiteter livsmedel i centraleuropa från storskaliga producenter.

Detta nya läge kan tvinga de i dag verksamma konkurrenterna i Sverige att köpa ännu större kvantiteter hos storproducenter i Sydsverige eller utlandet, vilket ytterligare skärper läget förutom att exempelvis Ica får svårare att motivera förlängd etablering för många av deras småbu-tiker på landsbygden. Om de små livsmedelsproducenterna i Sverige slås ut kommer lands-bygdsregionernas framtida sysselsättning och produktion att radikalt försämras. Följden kan bli ökad utflyttning, ännu sämre service, förstörda jordbruksmarker och ett igenväxt landskap. Kvaliteten på livsmedlen kommer att sänkas. I det läget tror jag inte ens Konkurrensverket skulle vara stolt över effekterna av sitt eget landsbygdsfientliga, men enligt det inskränkta regelverket säkert korrekta, agerande.

Därför hoppas jag att regeringens arbete med att se över plan- och bygglagens regelsystem inte resulterar i att kommunernas invånare får ännu sämre möjligheter än i dag att påverka den lokala miljön och dess servicefunktioner.

Kommunmedborgarna önskar att helheten i deras vardagsliv fungerar väl, vilket måste vara demokratins yttersta mål att garantera. Då kan inte det statliga maskineriet tillåtas att sätta sig på en enskild kommun och dess beslut i syfte att vinna en påstådd fördel när priset kan bli tio nackdelar.

Projektledaren bakom Konkurrensverkets strategi, Karl Lundvall, ger i sitt svar på min artikel, 29/7, oss ingen anledning att känna minskad oro över verkets agerande.

I stället för att lägga sig i kommunernas detalj- och översiktsplanering borde staten koncentrera sina insatser på att skapa en infrastruktur som minskar de regionala skillnaderna i landet. Detta senare vore det bästa bidraget staten kan ge landsbygden om hela Sverige skall leva istället för att göra sig till banérförare för en enskild livsmedelsjätte i Europa.

RONNY SVENSSON

Mer läsning

Annons