Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Försök få styrsel på psykreformen

Annons

den 2 december 2006

Psykfallen tillhör de svagaste bland de svaga. En i alla avseenden skör grupp. Populära fördomar frodas fortfarande. Ämnet är skambelagt. Besöken på "hispan" talar flertalet vårdfall tyst om. Mången rekorderlig medborgare ser alltjämt "knäppisarna" som ickemänniskor. En sådan grupp riskerar alltid att bli åsidosatt.

Nya mediciners genombrott på 80-talet revolutionerade psykiatrin. Vårdfall, som tidigare måste ofta livstidsförvaras på "hospitalet", förväntades med rätt medicinering leva normala liv med jobb och egen bostad. Merparten vårdavdelningar stängdes. Stora summor sparades. Antalet vårdplatser på Säter är numera tiondelen av 1970-talets numerär.

1994 års stora refom innebar psykvårdens samordning med den två år äldre "ädelreformen". Kommunerna gavs därigenom socialt ansvar för medborgare med fysiskt och/eller psykiskt handikapp, exempelvis deras behov av bostad. Så var det i alla fall tänkt.

Måhända medförde de storslagna reformerna en överoptimism, som fick samhället att brista i ansvar och observans. Missbruk, bostadsproblem, social utslagning och tilltagande slarv med den i sammanhanget absolut nödvändiga medicineringen observerades tidigt efter den stora reformen. Många utsläppta lämnades vind för våg och for illa.

Flera groteska vansinnesdåd skrämde nationen vaken. Mordet på utrikesminister Anna Lindh initierade således psykiatrisamordnaren Anders Miltons nyss avslutade utredning.

Signifikativt nog var det fåtalet sensationella vansinnesdåd som väckte opinionen. Inte det sorgliga faktum att många psykiskt sjuka länge farit fruktansvärt illa i samhället.

I likhet med alltför många utredare tenderar även Milton att aningen slappt "strö lite pengar över problemen". Utredningen rymmer dock flera åtgärdsförslag som verkligen förtjänar att beaktas.

Många psykiskt sjuka hamnar mellan stolarna. Kommunen tar inte ordentligt tag i personens bostadsproblem, därför att psykiatri formellt är landstingets sak. Eventuella sprit- och/eller knarkproblem bollas på samma sätt mellan myndigheterna, trots att drogmissbruk är något som i allra högsta grad äventyrar själva behandlingsresultatet. För övrigt-vilken instans kontrollerar att medicineringen-som ofta är grundförutsättningen för konstant vistelse utanför vårdinrättningen-sköts ordentligt och inte avbryts eller feldoseras?

Utredningen föreslår att lagarna som reglerar sjukvård, hälsovård och socialtjänst ändras därhän att psyksjuka inte längre kan bollas fram och tillbaka i ansvarsskygga myndigheters "svarte petterspel" sinsemellan?

Vidare krävs rätt till bostad och sysselsättning samt ökade satsningar på öppen vård. Allt detta syns oss klokt. Avgörande, nu liksom tidigare, är emellertid berörda myndigheters förmåga-och vilja-att effektivt samverka med varandra. Vilket icke nödvändigtvis är ett ekonomiskt spörsmål.

Den som tror att utredningsförslagen effektivt stoppar vansinnesdåden, lär bli besviken. Sådan totalkoll är omöjlig i ett öppet samhälle. Däremot skulle de föreslagna åtgärderna öka många människors chanser till ett värdigt liv ute i samhället. Ett stort, viktigt och värdigt mål.

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons