Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förödande fiffel med siffror

Annons

Hört talas om medlemmen Milda Margarin eller Pia Hund? Redan på 1970-talet skämtades det om "pappersmedlemmarna" i det socialdemokratiska ungdomsförbundet, SSU, men även i andra.

Moderata ungdomsförbundet i Stockholms län skröt exempelvis med att vara norra Europas största politiska ungdomsorganisation. En sufflé som sjönk ihop till nästan ingenting när staten krävde revision.

Det allvarliga med tidigare skandaler och den som nu uppdagas med SSU:s fifflande med medlemssiffrorna är att blivande kommunal- och landstingsråd, riksdagsmän och ministrar lär sig att det är helt okej att manipulera med allmänna medel.

Det lönar sig att blåsa upp medlemstalen genom att betala avgifter för ungdomar som aldrig satt sin fot på ett SSU-möte. Bidragen från kommun, landsting och stat per medlem är ju så mycket större än vad medlemsavgiften till förbundet kostar.

Att fifflet används som medel i kampen om makten gör saken ännu värre. Den som trixar smartast får flest ombud på nästa kongress och därmed chans att ta plats i förbundsledningen alternativt på "expen", som kansliet i Stockholm kallas.

Och de som hamnar där har sedan störst chans att avancera vidare i partihierarkin. De blir partiombudsmän, politiskt sakkunniga i kanslihuset eller till och med ministrar, som senast ungdomsminister Lena Hallengren, som gick direkt från förbundssekreterarjobbet i SSU.

Det är alltså inte märkligt att frestelsen att utnyttja systemet är stor för de få aktiva som finns kvar i ungdomsorganisationerna.

Att lokala klubbar på egen hand skulle blåsa upp medlemssiffrorna är inte särskilt sannolikt. Så gick det inte till på 1970-talet och knappast nu heller.

Det märkliga är att bluffmakeriet tillåts fortsätta år efter år. Möjligen är förklaringen att de som skulle kunna sätt stopp för ofoget gjort likadant själv.

ANDERS JONSSON

Mer läsning

Annons