Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folkpartiets mediesoppa

Annons

den 24 januari 2007

Det finns bara en rimlig förklaring till folkpartiets beslut om att berätta vad partiet har för hållning i centrala mediefrågor, nämligen att det har gått på tok för långsamt för regeringen att arbeta fram en gemensam politik. Visserligen innebar det hastiga bytet av kulturminister (Cecilia Stegö Chilò) i slutet av förra året en försening i arbetet. Men Reinfeldt-ministären borde ändå ha kunnat sätta ned foten tillräckligt tydligt för att avhålla folkpartisterna från ett eget utspel i januari.

De tunga förslagen i folkpartiets nya program är att presstödet ska skrotas, att en ny rikstäckande reklamradiokanal startas med uppgift att konkurrera om nyheter med Sveriges Radio och att staten skapar en fond där radio- och tv-företag kan söka pengar för produktion av kvalitetsprogram. Syftet är att stärka begreppet public-service, men även bolag utanför Sveriges Radio och Svertiges Television ska kunna få del av pengarna för att producera kvalitetsprogram.

Tankarna från folkpartiet ägnas i allt väsentligt åt framtiden för etermedierna. Visionerna för utveckling av tidningsutgivning stannar vid det kontroversiella utspelet om att avveckla presstödet, som i dag utgör en livlina för ett 15-tal tidningar i landet. Vår egen konkurrent, Dala-Demokraten (s), skulle komma i stora ekonomiska svårigheter om staten drog in skattebetalarnas stöd, i år på 16 miljoner kronor.

Det är tänkbart att folkpartiets synpunkter på presstödets framtid har sin grund i de tveksamheter som EU-kommissionen uttalat när det gäller stödets konkurrenspåverkan. Dialogen mellan EU och regeringen har hittills enbart lett till att regeringen åtagit sig uppgiften att göra en ekonomisk analys av presstödsformen. EU-kommissionens slutliga bedömning kommer att dröja.

Men redan nu uttalar både kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) och företrädare för centern och kristdemokraterna att presstödet är ett viktigt instrument för mångfalden på mediemarknaden. De hamnar därmed på kollisionskurs med Lars Leijonborg, som också menar att en slopat presstöd skulle göra det enklare för regeringen att avveckla reklamskatten för dagstidningarna.

Genom att använda reklamskattefrågan som ett argument i debatten om ett slopat presstöd lyckas folkpartiledaren röra till begreppen i ytterligare en mediefråga som regeringen ska ta ställning till, men där det ännu inte finns någon gemensam linje. Den sammantagna bilden av fp-förslaget blir därför lätt en riktig mediesoppa. Leijonborgs utspel gör det svårare att åstadkomma en samlad borgerlig syn på mediefrågorna.

Det är bra att regeringen har aktiva statsråd, men alliansen får sammantaget inga väljarpoäng när ministrar klampar in och lägger partipolitiska förslag i sektorer för vilka de inte har något ansvar. Lars Leijonborg och andra statsråd måste lära sig att agera för helheten, det vill säga som ledamöter i statsminister Reinfledts regering.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons