Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Följa Jan - med Mona

/

Annons

-Vi har ett väldigt stort behov av att förnya vår skolpolitik, erkände Mona Sahlin häromdagen. Sak samma ansåg nyss förra skolministern Ylva Johansson i en debattartikel i Dagens Nyheter. Den besegrade socialdemokratin genomgår samma slags luttringsprocess som moderaterna efter katastrofvalet 2002, då nytillträdde Fredrik Reinfeldt resolut vräkte en föråldrad högerpolitik överbord.

Tiden efter en valkatastrof är rätt tidpunkt för omprövning. Även ganska hårdfjällade fundamentalister (röda liksom mörkblå) är då åtminstone temporärt benägna att prioritera verkligheten framför sina fixa idéer.

Farligt många väljare vägrar numera att acceptera en återgång till sossarnas flumskola". Även framstående socialdemokrater åberopar idag "kunskapsskolan", som inledningsvis var ett borgerligt slagord i skolpolitiken. Vilket visar att alliansen _ framförallt liberale skolministern Jan Björklund _ numera formulerar frågorna och har initiativet på skolfronten.

Insiktsfulla socialdemokrater misstänkte tidigt att partiets skolpolitik hamnat i en återvändsgränd. Ett försök till vitalisering skedde för fem år sedan, då traditionalisten Ingegerd Wärnersson byttes ut mot mer nytänkande Thomas Östros som skolminister. Efter Östros kom Ibrahim Baylan. En sympatisk person, som dock mest framstod som kompromisskandidat i spänningsfältet mellan traditionalister och förnyare.

I rättvisans namn ska påpekas att ett allvarligt försök till skolpolitisk omprövning gjordes vid SAP-kongressen året före senaste riksdagsvalet. Ledningen befarade att den allt mer kravlösa skolan hade förlorat väljarnas sympatier. Massivt motstånd från rörelsens traditionalister _ i regel svårt överrepresenterade på partikongresserna _ kväste dock reformplanerna. Baylan tvangs till reträtt.

Fjolårets stora valnederlag stärkte reformivrarnas frimodighet. Så här skriver den i friskoletanken starkt engagerade chefredaktören Widar Andersson på ledarplats i socialdemokratiska Folkbladet i Norrköping:

"Skolfrågan har varit förödande för socialdemokraterna enligt Mona Sahlin. Det är bra att hon anstränger sig för att lyfta bort den våta filt, som legat över partiets skolpolitik".

Slikt präntades inte ostraffat före valet.

Nu gäller för Mona Sahlin att sälja sin skolpolitiska helomvändning till rörelsen. Ett särskilt rådslag planeras med LO. Detta är taktiskt klok, då viss kritik mot sossarnas traditionella utbildningssyn finns inom landsorganisationen.

Varken internt eller externt blir s-ledningens omprövning någon lättsam manöver. Internt finns partivänstern. Externt lurar vänsterpartiet _ flumskolans ivrigaste tillskyndare _ med vilket Mona Sahlin samverkar i oppositionspolitiken.

Situationen föranleder redan flitigt bruk av dubbla socialdemokratiska budskap och en speciell, demagogisk vokabulär. Med stundom förvånansvärd frimodighet erkänner s-ledningen rent principiellt värdet av alliansens, folkpartiets och Björklunds skolreformer. SAP inriktar sig på att följa den borgerliga skolpolitiken i spåren.

Av partitaktiska skäl påstår man samtidigt att "borgarna" eller "högern" egentligen vill införa en råbarkad "sorteringsskola". För säkerhets skull fiskar s-propagandan i vänsterns traditionella antimilitarism genom att regelmässigt omnämna alliansens skolminister som "majoren", trots att Jan Björklund begärde avsked som stamanställd officer vid Svea livgarde för mer än tio år sedan.

SAP-ledningen försöker maskera det svårsmälta faktum att man numera nödgas "följa John" _ nej Jan _ i skolpolitiken.

Hans Lindquist

Mer läsning

Annons