Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flerdubbla klavertramp

Annons

Efter onsdagens formidabla klavertramp i Visby lyckades hon med konststycket att först ivrigt och envist försvara sin lika hopp- som sanslösa jämförelse mellan EMU och Hitlertyskland. Tilltaget att kalla tyske utrikesministern Joschka Fischer för "fd terrorist" var heller inte ägnat att stärka centerledarens förtroendekapital.

Hårt intrasslad i hopplösa förklaringsförsök bytte centerledaren sent omsider taktik - och tog plötsligt tillbaka och beklagade sitt uttalande. Endast intill fanatism hängivna supporters torde klara sådana 180-graderssvängar utan att tappa greppet.

Således: Antingen ska man omedelbart och utan krumbukter ta tillbaka och beklaga. Ett enkelt "jag var nog lite stressad just då", köper nästan alla. Åtminstone de första fem, sex gångerna.

Eller också ska man köra hårt och demonstrativt vidhålla - kanske ytterligare förstärka - sin kontroversiella ståndpunkt. Om man vågar och kan. "Die hard" säger engelsmännen målande om attityden, som faktiskt kan vara ytterst effektfull och garanterat ger uppmärksam. Dålig reklam är likväl reklam, säger garvade marknadsföringsproffs.

Men man ska aldrig praktisera både och! Att först ivrigt försvara sig, för att därefter ta tillbaka och praktisera avbön är taktiskt sett det i särklass allra sämsta alternativet, som varken entusiasmerar anhängarna eller tillfredsställer motståndarna.

På torsdagskvällen - efter olofssonska avbönen - bytte centerledningen ännu en gång taktik i samma stridsfråga. Nu försöker man istället energiskt ge folkpartiet skulden för centerledarens jämförelser mellan EMU och Hitlertyskland.

När kommer fyrklöverpartiets nästa avbön?

Även en eljest durkdriven och kallhamrad taktiker som Silvio Berlusconi klev nyss i fallgropen genom att pröva först försvar och därpå avbön, sedan han som EU-parlamentets temporäre ordförande uppmanat en kritisk tysk politiker att söka rollen som nazistisk koncentrationslägervakt i en filminspelning.

Varje övrig jämförelse mellan Italiens politiserande och brottsmisstänkte mediamogul och Sveriges, vanligtvis högst rekorderliga, centerledare vare oss fullständigt fjärran.

Mer läsning

Annons