Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fegheten som norm

Annons

den 17 januari2006

Det är angeläget att enskilda medborgare ingriper mot misshandel och andra illgärningar. Främst naturligtvis för våldsoffrets skull, som kanske räddas till livet. Men även för det goda exemplets skull.

Samhället behöver vardagshjältar och goda exempel i en tidsålder där civilkurage och medborgaranda tenderar att bli bristvaror.

"Men är det verkligen förnuftigt att ingripa mot våldsverkare?", hör vi bestämt en och annan försiktig läsare muttra. "Det är ju farligt. Man kan ju själv bli dömd om domstolen finner våldsverkarens version mer trovärdig än ens egen. Vilka garantier finns för att man inte själv får på nöten?"

Svar: Det finns inga garantier. Det är fysiskt farligt, juridiskt vanskligt och ur ett trångsynt trygghetsperspektiv oförnuftigt att följa den modige busschaufförens goda exempel. Likväl bör det göras!

Etik handlar inte om småpetiga risk- och trygghetskalkyler. Etik förutsätter modet och viljan att agera för sådant man tror på. Något som är större och viktigare än man själv.

Bussbolagets ledning uppvisar en ängslig krämaranda av eländigaste slag, då den upphöjer fegheten till norm och lönar civilkuraget med avsked från jobbet. Skamligt!

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund krävde omedelbart en ny lag, som uttryckligen föreskriver medborgarnas skyldighet att ingripa i fall som det ovannämnda.

Den som passivt åser en misshandel eller annat allvarligt brott utan att försöka ingripa eller åtminstone kalla på hjälp ska bli juridiskt ansvarig för sin passivitet.

Tanken är god, men vi misstänker att den föreslagna lagen blir juridiskt svårtillämpad.

Underlåtenhetssynder är över huvud taget svårhanterliga för rättvisan. Alltför många som stått passiva inför gatuvåld kan behändigt påstå sig ha blivit paralyserade av rädsla.

En mer realistisk väg är att hylla och belöna dem som verkligen föregått med gott moraliskt exempel genom att självmant, trots uppenbar risk, ingripa mot våldsverkan och annan grov kriminalitet.

Busschaufförens modiga gärning i Jönköping är ett gott exempel. Bussbolagets förhållningssätt ett uselt.

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons