Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fast jobb efter sex månader?

Annons

Arbetsmarknadens nuvarande spelregler föreskriver för närvarande att fast jobb ska erbjudas senast efter tolv månaders anställning. Utredningen vill halvera tiden.

Ingen vet säkert om resultatet verkligen blir ökad anställningstrygghet. Blir det kanske istället så, att antalet halvårsjobb inom vissa branscher ökar, med ännu större otrygghet som följd? Folk får sluta strax innan halvåret är tillända, för att företagen ska slippa ge dem fasta jobb.

Vidare föreslår utredningen att den, som anställts upprepade gånger av samma arbetsgivare - minst fem gånger inom en 18-månadersperiod - också obligatoriskt ska erbjudas fast anställning.

Följden kan faktiskt bli att vissa, starkt säsongsbetonade branscher, minskar driften och/eller målmedvetet försöker bli kvitt korttidsjobben - med totalt sett färre arbetstillfällen i landet som följd. En sådan ordning gagnar varken företag eller arbetskraft och minskar dessutom tillväxten i ekonomin.

Många småföretag med smala ekonomiska marginaler är beroende av möjligheten ett korttidsanställa. Om en ny produktionssatsning går sämre än beräknat, kan de inte stå med arbetskraft, som de tvingats ge fasta anställningar. Resultatet kanske inte går att avläsa efter så kort tid som sex månader eller ens 18 månader. Varför man i 18-månadersalternativet föredrar att för varje gång anställa en ny istället för den, som börjat lära sig jobbet. Alltför rigida regler kan avskräcka resurssvaga företag från att överhuvudtaget satsa.

Grundförutsättningen för trygga, fasta jobb är alltid att de berörda företagen har en trygg och fast produktion, vilket tyvärr inte är alla förunnat.

Korttidsjobben är viktiga. Inte minst för ungdomarna, som både kan tjäna en slant och pröva på olika yrken och branscher.

Allting har ett pris, heter det. Kanske korttidsjobben avtalsvägen borde betalas lite bättre än motsvarande fasta anställningar? Företagen frestas då inte lika mycket som idag att av krasst ekonomiska skäl hålla driften igång med korttidsanställningar. Den, som är redo att välja ett rörligt liv med högre inkomst framför ett tryggare med lägre lön kan göra det. Många ungdomar utan familj är säkert pigga på en sådan livsföring åtminstone under några år.

Samtidigt är rätten till fast anställning ett i högsta grad begripligt löntagarkrav. Arbetsgivare ska inte i det oändliga kunna hålla delar av driften igång med korttidsanställda och "vikarier". Ett bra samhälle förutsätter trygghet. Människor ska inte behöva flytta omkring halva eller hela livet i jakt på tillfälliga påhugg, om det är en fast anställning de önskar.

Både LO-facket och näringslivet riktar skarp kritik mot arbetslivsinstitutets utredning. Under sådana omständigheter bör det inte vara stört omöjligt att nå en god kompromiss, som bättre tillgodoser både trygghetens och tillväxtens betingelser.

Mer läsning

Annons