Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett förgubbat försvar

Annons

Detta rimmar dessutom illa med regeringens officiella målsättning om ökat internationellt engagemang för försvaret. Man skickar ogärna överåriga truppofficerare till FN-uppdrag i världens oroligare hörn.

Förra gången förgubbning drabbade försvaret var på 70-talet, då yrkesofficerarnas pensionsålder höjdes från 50 till nuvarande 60 år. En gång i tiden pensionerades de lägsta befälsgraderna (underbefälen) så tidigt som vid 33 års ålder, varefter många av dem sökte sig till polisen. En sådan ordning är numera naturligtvis omöjlig. Dagens ungdom vill knappast satsa på en karriär som abrupt slutar vid 33 års ålder. Men arrangemanget avvärjde likväl synnerligen effektivt förgubbningshotet för den viktiga befälskategori som i fält förväntas leda - och hjälpligt hänga med - truppen av topptränade 20-åringar.

Ett militärt försvar riskerar att bli självändamål den dag en någorlunda övertygande utrikespolitisk hotbild saknas. För Sveriges del skedde det vid Sovjetimperiets totala sammanbrott. Dessförinnan var en stor sovjetisk invasion av "Normandieklass" i Skåne eller Gävlebukten ett i högsta grad realistiskt skräckmotiv i händelse av en supermaktskonflikt i Europa.

Vårt försvar utformades och dimensionerades för att motsvara denna hotbild. Utmärkt enighet mellan de demokratiska riksdagspartierna präglade länge försvarspolitiken.

I dag råder stor ovisshet om vilket militärt försvar Sverige behöver. Vagt talas om det nya "insatsförsvaret", samtidigt som ÖB av olika intressenter pressas hårt att bevara befintliga strukturer och tillgodose den militära personalens högst begripliga krav på anställningstrygghet. Lägg därtill försvarsindustrins förväntningar på nya beställningar av försvarsmateriel samt givetvis "det militärkommunala komplexet", det vill säga många kommuners varmhjärtade kamp för ett kärt landskapsregemente och därmed sammanhängande lokala arbetstillfällen och skatteintäkter.

Allt detta kan medföra ett farligt institutionstänkande, en vakthållning kring befintliga strukturer, varvid hotbilder och uppgifter hamnar i skymundan.

Huvudfrågan måste vara:

Vilket slags militärt försvar behöver Sverige efter murens fall, för i dagarna 15 år sedan, och Sovjetimperiets fullständiga sammanbrott?

Inte: Hur ska vi rädda befintliga militära strukturer?

FREDRIK SANDBERG/SCANPIX

Mer läsning

Annons