Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ensamfieringens dagar är räknade

Annons

I Frankrike har cirka 10 000 människor dött, med största sannolikhet, på grund av den värmebölja som dominerat det franska vädret under flera veckor. President Chirac talade till folket i allvarsamma ordalag för plötsligt upptäcktes sprickor i både åldringsvård, sjukhusvård och det sociala skyddsnätet. Många människor levde i alltför stor ensamhet. I Sverige tror vi att det i princip bara är hos oss som ensamheten är en farsot.

Men så är det nog inte. Den tekniska utvecklingen och alla rationaliseringar har inneburit att många företeelser som tidigare utfördes som ett gemensamt beting, kan i dag klaras av familjen eller den ensamstående utan att grannar eller bybor behöver samlas som man gjorde vid slåttern och byken.

Arbetsuppgifterna ersattes sedan av att man samlades för att lyssna på radion. Därefter hamnade man i tv-soffan med grannarna och tv-kannan tills alla hade egen tv.

I dag har många barn tv på det egna rummet så inte ens familjen tittar ihop. Det går dessutom inte för det finns så många kanaler och det är svårt att samsas om vilken kanal som ska få den äran.

Denna "ensamifiering" som vårt samhälle skapat, kan inte bestå. Det strider mot människans natur. Under de senaste åren har jag diskuterat detta problem med många av mina goda vänner. Mycket tydligt har många insett att "egen härd är guld värd" men inte för evigt. Frågan är, vid vilken ålder är det dags att lämna den egna härden?

Gamla tiders ålderdomshem är ju avskaffade, och väl är det. Men ersättningen, ensamboende till, bokstavligen talat, döden, kan inte vara något som passar de flesta. Allt fler ser ett kollektivboende som en utmärkt form. En egen lägenhet men ändå en möjlighet att kunna umgås i gemensamma utrymmen som kök, matrum, tv-rum och tvättstuga.

Kommuner som inser att suget efter detta boende kommer att öka enormt, har här möjlighet att tillgodose ett behov som leder till betydligt lägre kostnader för skattebetalarna. Ser inte kommunerna denna potential finns det säkert privata intressen som dessutom kommer att tjäna en slant.

Men även om många inser att kollektivboende är ett bra sätt att bo vid lite högre ålder, så gäller det ändå att var och en inser när det är dags att lämna den egna härden. Den pigge och alerte 57-åringen kanske tycker att det inte är dags att flytta än på ett tag. Men antagligen är det precis vad han borde göra.

Det är precis som med euron. Det är dumt att skjuta upp till morgondagen det du kan göra i dag.

KARIN ROSENCRANTZ BERGDAHL

Mer läsning

Annons