Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En olustig framgång

Annons

den 10 juni2006

Heil- och uniformsnassarna kan avfärdas som hat, hot och våldssekter utan tillstymmelse till politisk potential. De utgör mest en polisiär angelägenhet. Nog om dem.

Sverigedemokraterna däremot (som inte demonstrerade) kan under vissa omständigheter nå inflytande. Partiet blir allt svårare att avfärda som nazistiskt, trots att det delvis härstammar från nazianstuckna organisationer och har många medlemmar, som stoltserar med grovt rasistiska attityder.

Partiledningen försöker - delvis av taktiska skäl - rensa ut notoriskt nazistiska, rasistiska och antisemitiska krafter ur organisationen. Man har nogsamt lärt sig läxan att nazistuket skrämmer bort vanliga väljare och mest attraherar sekteristiska tokstollar.

I Norge och Danmark sitter redan främlingfientliga, värdekonservativa, icke-nazistiska missnöjespartierpartier i storting respektive folketing. Vad som skett där kan hända här.

Grabbar i åldrarna 15 - 21 år ser sverigedemokraterna som landets bästa parti efter moderater och sossar. Aftonbladet tillsammans med sajten Lunarstorm lät 120000 ungdomar rösta via internet i något, som kallas "ungt val". Resultat: (m 21,7 procent, s 20,8 och sd 11,9).

Mätmetoden utsätts för befogad kritik. Expressen påstår att sverigedemokraterna skulle ha iscensatt valfusk genom att uppmana unga sympatisörer att "rösta" på internet under olika identiteter och skilda IP-nummer via flera datorer. Vilket knappast bortförklarar själva tendensen.

Tonårsfluga eller bestående trend? Ingen vet säkert. En orsak till sverigedemokraternas framryckning på opinionsfronten är sannolikt riksdagspartiernas hittillsvarande obenägenhet/ oförmåga att på allvar ta tag i integrationsproblemen och ge sig in i en erkänt svår debatt, där man ovillkorligen måste fungera opinionsbildande vid mötet med folklig rasism. Alltför många politiker säger enbart vad väljarna för stunden helst vill höra och tiger eljest i inopportuna frågor.

Partierna vägrar vanligtvis att möta sverigedemokraterna i debatt. Taktiken blir allt mer verkanslös, i samma mån som det främlingsfientliga partiet dämpar eller sparkar mer extremt sinnade medlemmar och funktionärer. Riksdagspartierna måste förr eller senare ta debatten med sd om opinionstrenden håller i sig. Då gäller det att kunna! Vilket alltför många av dagens politiker inte kan.

Sverigedemokraterna kan inte längre generellt avfärdas som dåliga debattörer. Speciellt inte inför en av politikerförakt svårt anstucken, ungdomlig publik, som lätt applåderar rebelliska attityder mot etablissemanget.

Många väljare, inte minst unga sådana, tycker att dagens politiker hukar i invandringsfrågorna. Vilket naturligtvis hjälper extrema rörelser och/eller missnöjespartier att framställa sig själva som "djärva sanningssägare" gentemot de politiska och mediala etablissemangen.

Nåväl, riktigt val och sympatimarkering via internet är skilda ting. Aftonbladets och Lunarstorms mätning må likväl tjäna som väckarklocka.

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons