Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En mässa för Mattias

Annons

Klockorna i Kristine kyrka dånade. Det var ett tydligt budskap; onsdagsmötet klockan 12.00 i går på Stora torget i Falun var inget vanligt torgmöte.

Kristine församling hade ställt in sin planerade mässa i kyrkorummet och gjort gemensam sak med Faluns politiska partier för att delta i Falubornas manifestation mot våldet.

Vi var några hundra personer, påfallande många ungdomar och kvinnor, men också morfäder, och farfäder och alldeles vanliga unga föräldrar, som i solgasset sökt oss till torget i centrala Falun.

Vi hade kommit för att hedra minnet av Mattias Ström och för att visa vår avsky mot våld.

Bussförarna på Falugatan intill torget gjorde vad de kunde för att inte "störa" friden på torget. Kvinnan eller mannen bakom ratten hade nog också önskat att få delta i manifestationen. I sina yrkesroller ser de mer än de flesta av händelser på stan.

Katarina Gustafsson, kristdemokrat, och Maria Wilje, Falupartist ledde den halvtimmeslånga högtiden. De gjorde det innehållsrikt och måttfullt. De ställde allas våra obesvarade fråga: Varför?

Kommunfullmäktiges ordförande, socialdemokraten Karl-Erik Pettersson höll sig i bakgrunden. Som om han inte ville förminska den kvinnliga initiativkraften i minneshögtiden.

Bakom ryggen höll fullmäktigeordföranden en röd ros som han senare skulle lägga ner på den plats där Mattias Ström misshandlades så svårt att hans liv inte gick att rädda. Peterssons röda rosor blandades med många andra vackra blommor.

På väg bort från torget kom jag på mig med att jag gjorde en koppling mellan misshandeln av Mattias Ström och tisdagskvällens tv-film, Il Capitano, som bygger på Åmseletragedin 1998, då en familj på tre personer fick sätta livet till i ett vansinnesdåd, iscensatt av en ung och missbrukande människospillra.

Onsdagens manifestation på torget i Falun kommer inte att förhindra kommande våldsdåd, vare sig i Falun eller på andra platser i landet.

Ändå kändes det viktigt att för en stund stanna upp och fundera över hur jag och andra medmänniskor kan agera för att vi ska få ett bättre samhälle.

Både Katarina Gustafsson och Maria Wilje talade om vikten av att sätta gränser. Både inom familjen, i skolan och i samhället i övrigt.

Jag tror att de är inne på ett förnuftigt spår.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons