Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En livförsäkring värd att bejaka

Annons

Iseptember blev jag utfasad från ett tvåårigt alkolåsprogram. Skälet var helt enkelt att "straffet" var avtjänat. Jag återfick mitt körkort utan särskilda villkor och behövde inte längre blåsa för att få i gång bilen.

Jag tar upp ämnet, dels med tanke på tidningens pågående och angelägna artikelserie om alkoholfrågan, dels för att kommentera Vägverkets utvärdering av alkolåsen som alternativ till indragning av körkort.

Vägverket konstaterar att alkolåsprogrammet har flera vinnare. Såväl den enskilde som trafiksäkerheten, arbetsgivare och samhället har anledning att se arrangemanget med positiva ögon. Utvärderingen visar att samhället skulle spara 50 miljoner per år genom att få alla 5000 rattfylleridömda att delta i ett program med alkolås.

Dessutom visar undersökningen att deltagarna i programmet håller sig friskare och därför också har låg frånvaro från jobbet. Personer som dömts för rattfylleri, men inte deltagit i alkolåsprogrammet, har betydligt fler sjukskrivningsdagar än de som länsstyrelsen och Vägverket godkänt för bilkörning med alkolås.

Min egen erfarenhet av alkolåsprogrammet är enbart positiv. Att i ett läge när hela livssituationen rämnat på grund av rattfylleri och förlorat körkort, få möjlighet att fortsätta köra bil är naturligtvis en ynnest.

Körkortet är ofta en garant för tillträde till arbetsmarknaden. Utan rätt att köra bil är också risken stor att ditt sociala liv begränsas. Eftersom många rattfyllerister även ska bekämpa en alkoholsjukdom utgör körkortsingreppet en så stor begränsning i deras liv att många lätt hamnar i återfall med förödande konsekvenser.

Att problematiken inte är enkel visar Vägverkets uppföljning av de sammanlagt 1290 deltagarna i alkolåsprogrammet. Nästan varannan deltagare, 43 procent, straffade ut sig. Det innebar att de försökte få i gång bilen, trots att de druckit alkohol. Obarmhärtigt avslöjade av den tekniska utrustningen har de tvingats att montera bort alkolåset och återgått i ett körkortslöst tillstånd.

Regelsystemet kring alkolåsprogrammet ställer krav på den som fått förtroendet att köra bil. Det är inte enbart vid starttillfället som innehavaren måste blåsa sig "fri" för att kunna vrida om startnyckeln. Under bilfärden kräver systemet återkommande kontroller. När de inträffar går inte att förutse. Datorn ser till att det sker med slumpmässig tidsintervall. Varannan månad töms datorn på sitt innehåll och skickas till länsstyrelsen för avläsning och kontroll.

Programmet kräver också att jag underkastar mig regelbunden läkarkontroll under två år. Dessa sker så ofta att blodproven avslöjar om jag inte levt upp till kravet på total nykterhet.

Med all rätt är kontrollen rigorös. Den som anslutits till programmet i tron att hon eller han kan överlista tekniken, gör en allvarlig missbedömning.

Vägverkets alkolåsprogram har egentligen endast en allvarlig svaghet. Kostnaden. Det krävs drygt 25000 kronor per år för att få delta. Självfallet är det många som ryggar inför kostnaden. De som skulle ha stor hjälp av systemet kommer därför aldrig i fråga på grund av att de inte har råd.

Eftersom utvärderingen entydigt visar på bra effekter och god samhällsnytta, borde staten vara angelägen om att uppmuntra till en ökad medverkan i alkolåsprogrammet. Alkolåset är en livförsäkring i dubbel bemärkelse.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons