Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En leftskytt i Svejtch team

Annons

När Sveriges ledande politiker och tjänstemän förhörs i konstitutionsutskottet (KU), behövs ingen vägledande och förklarande kommentator. Alla tittare förutsätts veta vad statsrådsberedningen är och vad konsulära avdelningen gör.

För att inte tala om själva KU.

Nej, det är uppenbart att det som är viktigt här i livet är ishockey. Då krävs det minst två experter för att analysera.

Dessa analyser består av ett antal uttalanden som kan placeras före eller efter varandra, utan att den inbördes ordningen förvanskar budskapet:

Dom måste åka skridskor (det sa redan Rolle Stoltz på sin tid)

Mer trafik framför mål, (alternativt "dom måste in och stångas", eller kanske "det får inte vara tomt i slottet")

Dom måste vara snabbare hem.

Det är viktigt att vinna tekningarna i egen försvarszon.

Man måste vara etta på pucken.

Han gnuggar på outtröttligt (Vad är det han gnuggar?)

Jag har förstått att dessa expertkommentatorer är väldigt populära. Kan det vara machoframtoningen ("jag gillar när det smäller i sargen") och deras "levande" språk?

Är det "levande" att man ersatt det tidigare fullt gångbara "högerskytt" med rightskytt (eller stavas det rajtskytt?) Och att en vänsterskytt numera är en leftskytt? Och lagen avskaffades för länge sedan. Nu är det team som gäller.

Det kan inte hjälpas. Jag tycker att det är så påfrestande löjligt när dessa experter gravallvarligt spelar upp sina filmsnuttar, ritar sina pilar och kryss och sedan förebådar världens undergång om inte spelarna hörsammar deras råd.

Och som tur var slog Sverige Schweiz, förlåt Svejtch, som dessa orakel uttalar alplandets namn.

På Hedenhös och Bedrups tid, var språket också levande. Bedrup pratade om "den väldige backen Ragulin" och Grive som ju, förutom ishockey, också kommenterade konståkning i den svart/vita televisionen, hade ett brett register för att beskriva färger. Sålunda spelade Tre Kronor i "kycklinggula tröjor".

Från att ha varit en nation med atleter som haft osviklig förmåga att underträffa sig själva, går vi från klarhet till klarhet, tack vare feministiskt initiativ.

Tjejerna har, före finalmatchen i ishockey, tagit fyra av fem guld, båda silvermedaljerna och tre av fem brons. Det gör nio av 13 medaljer = 69,2 procent (inklusive Tre Kronors medalj). Kanske kan någon skidåkare bättra på killarnas statistik i femmilen.

Och nu när OS nästan är slut skulle jag tro att två medaljer blänker mer än de andra; Anja Pärsons i slalom och lag Anette Norbergs.

Enligt experterna var ju curlingguldet väntat vilket svenska folket inte hade väntat sig. Och samma folk hade väntat sig ett guld för Anja och att då leva upp till förväntningarna är nästan omänskligt.

Och tänk att curling kan vara så spännande. Efter några dagar förstod jag vad "skotte" var liksom "tvåatempo", "corner" samt ordet som sportens namn bygger på _ curla. Någon förklaring behövs inte. Vi normalbegåvade lär oss och förstår till slut det mesta, utom när det gäller ishockey. Där krävs som sagt skarpa hjärnor och analytisk briljans.

KARIN ROSENCRANTZ BERGDAHL SYNPUNKTER? E-POSTA TILL KARIN.ROSENCRANTZ@DALTID.SE

Mer läsning

Annons