Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En februarilördag i Äppelbo kyrka...

Annons

Det var ingen vanlig begravningsgudstjänst. Men ändå alldeles typisk.

Snön virvlade i luften, det blåste snålt längs älven och flaggorna, halade på halv stång, piskades av vinden.

Det kändes befriande att komma in i Äppelbo kyrka som den här lördagsförmiddagen, den första i februari, fylldes till sista kyrkbänk.

Vi hade kommit för att ta farväl av Vansbrosonen, redaktören, idrottsmannen och glädjespridaren Åke Gyllenvåg.

Maka, barn, barnbarn, släkt, vänner och arbets- och idrottskamrater hade mött upp.

Tillslutningen var något utöver det vanliga. Ritualen den traditionella. Enkel och värdig, precis som Åke Gyllenvåg själv.

Nu satt vi och tillät oss våra egna minnesbilder av den bortgångne. Vi fick god hjälp av prästen Tomas Brynils, som naturligt och tydligt beskrev hur många uppfattat Åkes väg genom livet.

Åke Gyllenvåg var en människa som roade och värmde, hellre än oroade och skrämde. Han kunde förlösa ett skratt. Både som yrkesman och privat.

På sin tid var Åke Gyllenvåg en skicklig fotbollsspelare i Vansbro AIK. Han fanns med under klubbens idrottsliga glansdagar.

Jag blundade och såg framför mig en ekorrpigg, rödhårig vänsterytter på en grön gräsmatta, kanske Vanåvallen(?), som med en aldrig sinande energi ställde till stor oreda i motståndarnas försvar och som bidrog till många framgångar för laget.

Jag undrade i mitt stilla sinne vad hans idrottskompisar Tore Svensson och Allan Olsén, placerade ett par kyrkbänkar framför mig, gjorde sig för minnesbilder den här förmiddagen.

Någonstans inom sig och trots saknaden av en god vän, kunde de nog också le åt alla glada minnen och inslag av upptåg som deras kompis så ofta bidragit med.

Alla som kommit till Äppelbo kyrka den här lördagsförmiddagen gjorde sig sina egna minnen.

Defileringen förbi kistan tog lika lång tid som begravningsakten i övrigt. Det säger en del om mängden av människor som kommit för att hedra minnet av Åke Gyllenvåg. Då akten var över och de anhöriga lämnat kyrkorummet, kunde vi se en kista vars bårtäcke var täckt av blommor.

När bilkaravanen lämnade kyrkan och slingrade sig fram längs den krokiga byvägen för att nå bygdegården och den väntande minneshögtiden, vajade fortfarande många flaggor runt om i Äppelbo på halv stång.

Några hundratal meter från bygdegården, på riksväg 71, fortsatte den intensiva trafiken av bilar på väg till eller från fjällvärlden. För människorna i bilkön var det en alldeles vanlig lördag.

Men för många människor i Äppelbo och Vansbro var det ingen normal dag. Det här var lördagsförmiddagen då de tog farväl av Åke Gyllenvåg. Det blev också en dag när vi tillät oss att ännu en gång glänta på dörren till minnets välmatade skafferi.

Men det kunde biltrafikanterna på riksvägen inte ha en aning om.

Mer läsning

Annons