Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Emma Jaenson: "Normkritik", manliga lucior och inställda födelsedagskalas gör inte förskolan jämställd

Annons

På Aspebodaskolan i Falun ”duschas” barnen i jämställdhet, detta enligt pedagogerna på förskolan (DT 21/12). Skolan jämställdhetscertifierades 2001 genom det då ideella utbildningsinitiativet ”På lika villkor”, vilket i dag är en integrerad del av Falu kommuns likabehandlingsarbete.

Emma Jaenson skriver om Aspebodaskolan som hade en manlig Lucia. Montage.

Förskolepedagogerna på den certifierade skolan genomgår bland annat utbildning hos genuspedagog. Årligen träffas en kvalitetssäkringsgrupp utsedd av kommunen bestående av skolchef, genusvetare och andra sakkunniga inom genus- och jämställdhetsarbete för att granska så att skolan uppfyller kraven för ”ett normkritiskt arbetssätt”.

Oförmåga att göra detta kan leda till att skolan blir av med jämställdhetsmärkningen.

På Aspebodaskolan bestod det normkritiska arbetssättet under 2017 bland annat i att ha en manlig Lucia (flickorna var stalledrängar), man höll månatliga värdegrunds­arbeten och ifrågasatte olika typer av könsnormer – exempelvis varför flickor har långt hår. Förskolan deltog även i Falu Pride.

Krönikören Emma Jaenson.

Jämställdhetsarbete i skolan är viktigt. Men exempel som dessa, då hela arbetet byggs kring normkritik, bör också problematiseras.

Tanken som sådan går ut på att motverka orättvisa maktstrukturer som anses diskriminerande och förtryckande mot mindre priviligerade grupper. Men det slår lätt över i sådant som kommer så långt ifrån hur samhället i övrigt fungerar att det blir rent absurt.

På förskolan Paviljongen i Stockholm har normkritiksarbetet gått så långt så att man helt slutat fira barnens födelsedagar. Även ålder är en diskrimineringsgrund och enligt en pedagog på skolan som uttalat sig i media ”har människor i åldern 30–50 mest talan i samhället”.

I Aspeboda har man inte tagit normkritiken så långt. Men arbetssättet används medvetet för att ifrågasätta ”traditionellt” flickigt och pojkigt kodade attribut.

Barnen uppfostras helt enkelt i att tänka och tycka på ett visst sätt kring det som är manligt respektive kvinnligt, och ifrågasätta det som anses vara socialt givna förhållanden.

På en förskola kan dessa normuppfattningar handla om att flickor inte förväntas skrika när de är arga, eller helst vill leka med dockor.

Normer kan så klart verka exkluderande och diskriminerande. Men om syftet med det normkritiska arbetet på förskolan är ökad jämställdhet så missar man målet.

Jämställdhet uppnås nämligen inte genom att göra pojkar och flickor till identiska individer med samma intressen och samma utseende.

Snarare handlar jämställdhet om att respektera allas olikheter – yrken, intressen eller yttre attribut – utan att nedvärderas dessa för att de är just kvinnligt eller manligt kodade.

Flickor kan vara jämställda med pojkar oavsett om de har kort eller långt hår, gillar rosa eller blått eller vill bli prinsessor eller brandmän.

Att jämna ut orättvisor genom att stöpa alla människor i samma form skapar inte större frihet för vare sig män eller kvinnor.

Det arbete som Aspebodaskolan bedriver är, som så mycket annat, ett förenklat sätt för att försöka rätta till orättvisor genom enkla justeringar på ytan.

En bättre feministisk strategi är att höja det som anses vara typiskt kvinnliga kodade saker. För det är helt klart möjligt att vilja ha mer jämställdhet i skolan utan att ansluta sig till det normkritiska arbetssättet.

För det är hur vi lever i praktiken – inte vad vi har för kläder, hårlängd eller intressen – som avgör om vi respekterar våra medmänniskor eller inte.

LÄS ÄVEN:

Emma Jaenson: Varför låter vi genusteorier med skakig vetenskaplig grund härja fritt på högskolan?

Fler krönikor av Emma Jaenson

Mer läsning

Annons