Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Emma Jaenson: Låt inte konservativa muslimska ledare vara självutnämnda talespersoner för alla muslimer i Sverige

Annons
Gruppen muslimer i Sverige är sammansatt och inte alla utövar religionen aktivt, med exempelvis moskébesök, påminner Emma Jaenson.

Under mina universitetsstudier läste jag böcker som Edward Saids Orientalism och William Easterlys White man’s burden, litteratur som används inom samhällsvetenskapen på universitet över hela Sverige.

Gemensamt är att böckerna beskriver Västvärldens koloniala skuld och behovet av att göra upp med, och kompensera för, historiska fördomar och orättvisor.

Synsätten är i dag etablerade inom många delar av samhället; i kulturlivet, i akademin och i politiken - och inte minst i integrationspolitiken.

År 1975 var startskottet för den ännu rådande politik som säger sig vilja främja mångkultur. Då skrevs invandringspolitiska mål, i vilka det beslutades att ge statsbidrag till invandrarorganisationer för att behålla det egna språket, utöva den egna kulturen och upprätthålla kontakt med ursprungslandet.

Än i dag delar Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) ut mångmiljonbelopp till organisationer som företräder minoritetsgrupper.

I den bästa av världar leder tryggheten i denna gemenskap sedan till att gruppen har lättare att integreras i samhället i stort. Men det finns också argument som går ut på att det inte är så enkelt.

Debattören Eli Göndör menar i boken Religionskollision (Timbro, 2017) att politiken, i den bästa av välmening, lett fel. I flera avseenden kan den till och med ha varit rent kontraproduktiv.

Vad minoritetsorganisationerna till sin natur gör är nämligen att dela upp befolkningen, ofta efter kön, etniskt ursprung eller religiös uppfattning.

De bidrag som går till verksamhet och projekt är därtill så utformade att de gärna premierar grupper att framhålla sin normavvikelse från majoritetssamhället.

Organisationer som hänger sig åt mer ortodoxa läror hamnar rätt, medan grupper som integreras, som icke-konservativa mainstream-muslimer, har svårare.

Göndör visar också att minoritetsorganisationer inte alls nödvändigtvis är representativa. Bland annat beskrivs en studie som gjorts av franska Institute Montagne under 2016.

Där framgår att endast 15 procent av den muslimska befolkningen i Frankrike var med i någon av de grupper som sade sig representera muslimer.Det är inte osannolikt att liknande siffror går att applicera även i Sverige.

Politiker bör nyansera sin inställning till de omhuldade organisationerna. Och medier som vill ge plats åt röster från en utsatt grupper bör betänka att självutnämnda minoritetsföreträdare inte alls nödvändigtvis ger en rättvisande bild av tankarna hos den grupp man säger sig organisera.

Liksom andra ideella organisationer har minoriteternas sina förtjänster. De bjuder meningsfullhet och gemenskap.

Men vi ska inte vara så säkra på att de i sig leder till integration.

Krönikören Emma Jaenson.

Mer läsning

Annons